Fagerlund: Brighton raka motsatsen till Chelsea
LONDON. Finns det en så finns det flera.
Todd Boehly försökte tidigt kopiera Brightons segerrecept, men missade den viktigaste ingrediensen.
Brightons framgång hänger inte på en eller två enskilda individer. De är raka motsatsen till Chelsea: Ett lag. En klubb med tydlighet.
Det borde inte fungera.
Den tanken poppar ständigt upp i huvudet när Brighton är igång. Å ena sidan framstår Roberto de Zerbis vertikala fotboll som alldeles för risktagande. Vid bollinnehav rusar minst fem man framåt och antalet hemåtpassningar är ytterst få. Blickarna riktas alltid mot målet.
Å andra sidan fungerar det.
Det är något speciellt över hela sydkustgänget. Från Lewis Dunk i backlinjen, till Moises Caicedo, Alexis Mac Allister samt fartfyllda yttrarna Solly March och Karou Mitoma.
Flera gånger under första halvleken på Stamford Bridge drog arenan ljudligt efter andan när en passning skar centralt genom Chelsea, tåades hit och dit, för att sedan leda till ett avslut från valfri Brighton-spelare.
Caicedo är magnifik
Bortalaget styrde showen, med ett mittfält som kostade knappt en tiondel att inhandla jämfört med motståndarnas. Det är osannolikt att en storklubb i Premier League skulle tacka nej till Moises Caicedo just nu. Ecuadorianen är en magnifik bollvinnare, taktiskt intelligent och passningsskicklig.
Inledningsvis var matchen oerhört intensiv. Det är den tiden på året då det är svårt att veta om man klarar sig utan en tjocktröja, men i dag behövdes den inte. Att beskåda tillställningen var svettigt för så väl spelarna som oss åskådare.
Frank Lampard hade gett en tumme upp till publiken innan avspark. Ju längre tiden led, desto spändare blev interrimtränarens korslagda armar. Ett antal spelare vilades efter Champions League-förlusten borta i Madrid och Trevoh Chalobah hade grova bekymmer på högerbacken.
En kon
Det var nästan plågsamt att se Mitoma runda Chelsea-försvararen som om denne vore en kon. Japanen låg bakom majoriteten av Brightons tolv målchanser innan halvtid som inkluderade en ribbträff och flera stabila räddningar från Kepa. Ett mål hängde i luften, men det var faktiskt hemmalaget som spräckte nollan först.
Mychajlo Mudryk, som startade till vänster, drev in centralt och släppte bollen till Conor Gallagher. Med god hjälp av olycksalige Lewis Dunk seglade den in bakom målvakten Robert Sanchez till 1–0. Förhoppningsvis passade supportrarna på att fira ordentligt, mål är som bekant en raritet för Chelsea nuförtiden (ett enda i april så här långt).
Som sagt, det kändes oundvikligt att Brighton skulle kvittera. Men det säger mycket om detta lag att dagens målskyttar inledde på bänken.
Enciso nästa diamant
Först Danny Welbeck som ersatte skadade Evan Ferguson i 39:e minuten. Tre minuter senare visade anfallaren styrka när han nådde högst på Pascal Gross inlägg och nickade in 1–1.
Dessutom tvingades Joel Veltman kliva av, vilket troligtvis var tur i oturen eftersom nederländaren svajade i dueller med Mudryk.
I stället kom Julio Enciso in, ännu en 19-årig kolbit för tio miljoner pund som är på väg att bli en riktig diamant. Om han inte redan är en. Sydamerikanens distansskott med tjugo minuter kvar borrade sig kraftfullt in bakom Kepa, strax intill de tillresta fansen.
Det målet och denna seger på Stamford Bridge är utan tvekan ett minne för livet för dem.
What a waste of money
Todd Boehly såg sammanbiten ut uppe på läktaren. Amerikanen är inte dummare än att han tidigt noterade Brightons framgångar och försökte kopiera segerreceptet genom att värva Marc Cucurella, Graham Potter och en rad andra personer som verkar bakom kulisserna.
Han missuppfattade allt. Brighton var aldrig beroende av Cucurella och de hade redan en naturlig ersättare till Potter i De Zerbi (och ytterligare namn i fall även italienaren försvinner så småningom). Klubben vet vilken fotboll man vill spela, vilken sorts spelare som eftersöks och har på så vis skapat ett hållbart tillvägagångssätt som konkurrenterna nu avundas.
”What a waste of money”, skanderade Brighton-supportrarna när Cucurella, vars transferavgift landade på 60 miljoner pund, värmde upp framför dem.
Ja, faktiskt. Men det är långt fler aspekter av Chelseas nuvarande strategi som än så länge inte fungerar överhuvudtaget.