Tåget kapade hans ben – nu hjälper Christoffer andra

Anna Lundkvist

Tio år har gått sedan den första Svenska hjälten korades. Över åren har 61 hjälteinsatser hyllats.
Men vad hände sen?
Här får du träffa några av de tidigare hjältarna inför årets tv-gala den 16 december.

HALMSTAD. Han förlorade båda benen och en arm i en svår olycka men bevisade att inget är omöjligt. Och kämparglöden finns kvar. Christoffer Lindhe, 27, har tävlat i Paralympics, driver ett framgångsrikt företag som hjälper andra amputerade och har blivit pappa.

– Bara man inte ger sig kan man uppnå väldigt mycket, säger Christoffer Lindhe.

Christoffer Lindhe möter oss på kontorshotellet i Halmstad där han driver sitt företag. Han går obehindrat i den långa korridoren. Inget att höja ögonbrynen över kan tyckas, om det inte varit för att Christoffer förlorade båda benen och en arm i en extremt svår tågolycka 2006.

Det var en sommarkväll för 10 år sedan som Christoffer tillsammans med några kompisar var i Varberg för att titta på en bilutställning. Christoffer, som hade varit vaken tidigt och jobbat, blev trött och bestämde sig för att gå tillbaka till campingen medan kompisarna ville stanna kvar lite längre.

– Det sista jag minns är att jag känner ett obehag och känner mig förföljd av några personer. Sen minns jag inte mer. Men jag tror att jag sprungit över rälsen, ramlat och slagit i huvudet och krossat pannbenet och svimmat av med benen kvar på rälsen. Sen kommer tåget och kör över mig.

Förlorade båda benen och en arm

Tio dagar senare vaknar Christoffer på sjukhuset och har förlorat båda benen och vänster arm. Christoffer, simmare på elitnivå, kan nu inte ens vända sig själv i sängen och är beroende av hjälp för precis allt.

– Jag minns att jag tänkte; vad kommer att hända nu? Kommer jag att bli liggandes på sjukhuset resten av livet och långsamt dö?

Den stora vändpunkten kom när han fick se en film om amerikanen Cameron Clapp som också varit med om en tågolycka och fått skador som var närmast identiska med Christoffers.

– Jag fick se hur han springer och gör en massa saker trots sina amputationer. Då kände jag att kan han så kan jag också.

Tävlingsmänniskan i Christoffer vaknade till liv och han bestämde sig för att han också skulle fixa det. Det var den inställningen som gjorde att Christoffer fick ta emot utmärkelsen Årets Kämpe på Svenska hjältars gala 2008 för att ha kämpat sig tillbaka till livet – och dessutom deltagit i Paralympics i Peking samma år.

– Utmärkelsen i Svenska hjältar blev startskottet för min rehabilitering och min väg tillbaka. Det sporrade mig att kämpa ännu mer.

Deltagit i Paralympics

Mycket har hänt sedan dess.

När Christoffer tog emot sin utmärkelse var han rullstolsburen. I dag går han igen och har deltagit i ytterligare ett Paralympics. Han har flyttat från Ulricehamn till Halmstad där han studerat till utvecklingsingenjör. I dag har han tagit sin examen och har startat ett eget företag.

– Företaget föddes ur min egen frustration. Jag var ung och på toppen av min fysiska förmåga men ändå klarade jag inte att gå med proteserna efter att ha tränat i flera år. Det gick bra inomhus men när jag skulle gå på ojämnt underlag utomhus så fick jag det inte att fungera.

Istället för att bara ge upp väcktes kämparglöden. Christoffer började forska på högskolan i varför han inte kunde hålla balansen.

– Jag insåg att det var proteserna som behövde bli bättre för att det ens skulle vara möjligt att kunna gå på ojämnt underlag. En mänsklig fot anpassar sig efter underlaget utan att man tänker på det, en protes är nästan helt stel. Så jag började utveckla en protes som är mer rörlig.

Löste problemen

2012 var den första prototypen klar.

– När jag provade den kände jag direkt att det här är bra och att den löste problemet som jag upplevt. Det var fantastiskt.

Christoffer insåg även att fler kunde ha glädje av upptäckten och startade företaget Lindhe Xtend.

– För mig har den gjort jättestor skillnad. Den betyder att jag kan vara ute i naturen och gå på stranden längs havet, vilket inte var möjligt tidigare. Den har verkligen berikat mitt liv. Jag känner mig gladare och känner mig inte lika begränsad som tidigare. Det känns naturligare, mer som innan jag amputerades.

I november 2015 såldes de första protesfötterna.

– Det är roligt att komma ut och träffa andra amputerade som får testa fötterna och som också känner stor skillnad och tackar mig efteråt.

Det är inte bara på det jobbmässiga planet som mycket hänt. Privat har Christoffer förlovat sig med sin flickvän Martina, som han träffade ett år efter olyckan, och paret har fått en dotter som snart fyller ett år.

– Det finns massor av nya utmaningar med att få barn. Hur ska jag med tre amputationer kunna ta hand om henne? Jag har verkligen fått vara kreativ och hitta egna sätt. Jag har till exempel fått en speciell armprotes som gör det enklare att byta blöjor.

”Måste ta mig vidare framåt”

Kan du ibland känna ”varför skulle den här olyckan hända mig”?

– I början när jag var nyamputerad, då kände jag så ofta. Men ett eller två år efter olyckan så kom jag mer eller mindre till insikten att det spelar ingen roll. Jag kan älta det här och vilja ha det ogjort men det kommer inte hjälpa mig. Istället måste jag ta mig vidare framåt. Självklart så vill jag ha mina ben och min arm tillbaka. Men det har hänt så mycket som jag inte vill vara utan som Paralympics, Svenska hjältar, mitt företag och min familj.

Vad betydde det för dig att utses till ”Årets kämpe 2008”?

– Det betydde att min väg tillbaka även kan inspirera andra, vilket jag inte tänkt på innan. Då var det bara fokus på mig och på att ta mig tillbaka. Det fick mig fortsätta och jag hoppas att jag kan vara en förebild för andra som råkar ut för något i livet genom att visa att om man inte ger sig så kan man uppnå väldigt mycket.