Rolls-Royce Phantom -mäktigt majestät

"Herregud vad stor den är. Och dyr..."

Att möta Rolls- Royce Phantom första gången ger en bestående känsla.

Åååh, herregud vad stor den är.

Och dyr.

Känslan som sköljer över mig när jag ser bilen för första gången är att den är alldeles FÖR stor.

Fotograf Pär Brandt kippar också efter andan och får ur sig: "Den är jättelik""

Att säga att Rolls-Royce Phantom har närvaro är årets understatement.

Men bilen syns inte bara på grund av de smått bisarra yttermåtten; designen har även ett par fingrar med i spelet.

Blicken fastnar såklart lätt på den bombastiska fronten med kylarprydnaden "the Spirit of Ecstacy" som kröner den enorma kylaren.

Den långa huven och de rena karossidorna bidrar till att bilen faktiskt inte ser klumpig ut.

Massiv kvalitet

Dörrhandtaget (som sitter i samma höjd som på en normal, svensk villadörr) drar upp en ovanligt tung dörr. Kvalitetsintrycket är massivt.

Dörrens insida förstärker detta; maken till detaljarbete har vi inte sett på en bil.

Dörrkarmen är en redig träplanka (det finns sex olika träslag att välja mellan, och har man egen skogsmark så kan man få inredningen utförd i "sitt eget trä" om man vill) och resten av dörren täcks av lika tjockt som vackert läder.

Det går åt 18 hudar i totalt 400 bitar till varje Phantom, och det märks - 99 procent av ytorna som inte täcks av trä är klädda i läder.

Snyggt. Vansinnigt snyggt"

Aristokratisk känsla

På rull är Rolls-Royce Phantom majestätisk. Man förflyttas med en gång till det aristokratiska England, kör (omedvetet) med näsan i vädret och blir lätt upprörd om andra bilar råkar befinna sig i vägen.

Inte för att de är det så ofta - så fort den gigantiska kylaren tornar upp sig i backspegeln så får de skrämselhicka och viker åt sidan.

De enda ljud som tränger in i kupén är ett dämpat däcksljud och ett knappt förnimbart sus från backspeglarna. Motorljudet är helt bortfiltrerat liksom alla övriga ljud av mekanisk härkomst. Man flyter, nästan svävar fram.

Hårt pressad (ursäkta, vi bara måste prova) kränger Rollsen och stolarna som nyss var så undersköna känns nu bara platta och hala.

Trots att bilen tar styrning förvånansvärt bra så får man veva ordentligt med den pinniga ratten för att få bilen dit man vill.

Men Phantom tar även denna behandling med upphöjt lugn, tryggt att veta den där gången när du måste göra en klacksväng för att komma undan terroristerna som vill åt "objektet" i baksätet.

För även om Rolls-Royce hävdar att majoriteten av köparna kör sina bilar själv, så kommer ägarna troligen att färdas en del även i baksätet.

Om det skulle man kunna skriva en hel bok. Allt finns.

Och lite till.

John Argelander (bil@aftonbladet.se)