Frankrike använder polisstatens metoder
Mordet på 17-årige Nahel är bara ett i en sorgligt lång i historia
Den 27 juni dödade fransk polis 17-åringen Nahel M. Mordet utfördes i Nanterre, en sliten kommun nära Paris centrum. ”Vi ska sätta en kula i ditt huvud”, vrålade polisen när tonåringen inte stannade för att inspekteras. Ordergivaren är ingen skräckslagen ung polis; han har dekorerats med franska hedersbetygelser. En nationens stöttepelare. Strax efter dödsskjutningen twittrade franska polisfacket, France Police: ”Tack till våra kamrater som dödade en sjuttonårig skojare”. Facket står nära Marine Le Pens högerextremister. Rasismen inom fransk poliskår är väldokumenterad.
Nanterre är central i fransk historia. Dit fraktades inköpta arbetare från Nordafrika efter andra världskriget; de tilldelades plåtskjul och trähyddor som bostäder. I Nanterre inleddes arbetar- och studentupproren 1968 och där är gator och torg uppkallade efter exempelvis Pablo Picasso och den sydafrikanska sångerskan Miriam Makeba. Staden sköttes länge exemplariskt av främst den kommunistiska arbetarrörelsen.
Dåvarande presidenten Nicolas Sarkozy utkrävde hämnd. Han lovade ”spola bort slöddret med högtrycksspruta.”
I Frankrike har mord utförda av polis och säkerhetstjänst en sorgligt lång historia. I närtid kan tideräkningen inledas 2005, då två unga pojkar drevs i döden efter en hänsynslös polisjakt. Väldiga protester, ofta desperata, utbröt i förorter över hela landet. Fler än 10 000 bilar sattes i brand. Också breda, folkliga, stillsamt fredliga rörelser bildades i de fattiga orter som kallas les Cités eller les Quartiers.
Dåvarande presidenten Nicolas Sarkozy utkrävde hämnd. Han lovade ”spola bort slöddret med högtrycksspruta.” Han ville avskilja folk med utländsk bakgrund från ”riktiga fransmän”. Han sa med eftertryck sådant som justitieminister Strömmer mumlar. Sarkozys ideologiska budord vägleder i dag den höger och högerextremism som numera regerar större delen av EU. Han själv är dömd till fängelse för korruption.
Efter Nanterremordet i veckan, och de ungas uppror, skickade president Macron i sin företrädares anda ut 40 000 poliser som skyddstrupper. De grep 400 av de unga upproriska, som i större delen av sina liv utsatts för socialt våld.
Frankrike tillämpar polisstatens metoder med en poliskår utrustad som i science fiction-filmer och ständigt är beredd att gripa till våld i de fattiga förorterna, liksom mot miljöaktivister och allt som liknar Gula västar.
Ingenting positivt har uppnåtts, det mesta har förvärrats efter all repression.
I Frankrike har polisen sedan 2017 rätt att skjuta, också dödligt, om någon inte omedelbart följer deras order. Det var en socialistisk regering som utarbetade lagen och högern som inledde dess praktiken.
Medan den mördade Nahels minne hedras med sympatimanifestationer över hela landet fruktar maktens apparater främst uppror som 2005. Lagar kommer inte att civiliseras, social rättvisa förblir oändligt långt borta.
Les Cités kommer inte att rustas upp och humaniseras. Macron sa som nyvald president bestämt sagt nej till sådana krav och kallade nyligen förortens folk för ”ociviliserade.”
Däremot ger han och hans regering gärna en slant till några få individuella ”klassresor”, en metod och term som den samvetsömma högern så gärna använder.
