Ökad högerextremism i Tyskland hotar Europa
Enorma demonstrationer mot rasism motar oron och väcker hoppet
Det är en befrielse att stå i detta människohav. Arrangörerna säger att vi är 350 000 personer på plats utanför riksdagshuset i Berlin, och över miljonen om man räknar demonstrationerna i andra städer. Jag kan inte bedöma om det stämmer, men säkert är att det är fullt med folk så långt man ser; barnfamiljer, pensionärer, ungdomar.
Tyskland trodde länge att de var vaccinerade mot den högerextrema vågen i Europa, men det senaste året har landets svar på Sverigedemokraterna, AfD, rusat i opinionen.
De ligger nu på långt över 20 procent i många nationella mätningar, och ännu högre i flera delstater i det gamla öst. Detta samtidigt som den tyska regeringskoalitionen bestående av socialdemokrater, gröna och liberaler har tappat stöd, och landet står inför flera viktiga delstatsval – för att inte tala om vårens Europaparlamentsval.
För ett par veckor sedan briserade en skandal när den oberoende grävgruppen Correctiv avslöjade att centrala AfD-medarbetare hade deltagit i ett möte där det bland annat diskuteras hur stora grupper av tyska medborgare med utländsk bakgrund skulle kunna fråntas sina rättigheter och utvisas.
Med på mötet fanns både medlemmar i konservativa partiet CDU, respekterade affärsmän och den österrikiske högerextremisten Martin Sellner, som tidigare fått reseförbud till både Storbritannien och USA, och är en av förgrundsfigurerna i den så kallade identitära rörelsen.
Nyheten har väckt starka känslor i ett land som skapat sin moderna identitet kring löftet ”Aldrig mer” och att offentligt och kollektivt brottas med nazismens brott.
I Tyskland är den så kallade skuldbromsen till och med inskriven i konstitutionen, vilket gör att utrymmet för politik – eller demokrati – är begränsat av lagen
I den tyska konstitutionen finns möjligheten att förbjuda antidemokratiska partier, och AfD är redan under särskild övervakning av den tyska säkerhetspolisen två delstater, till följd av de nära banden till vit makt-rörelsen. Det finns röster som förespråkar att AfD ska olagligförklaras, men det är inte troligt att så sker.
Politiskt finns det stora likheter mellan Tyskland och Sverige, som att den politiska mitten de senaste decennierna varit låst av normer, lagar och ramverk som förhindrat politik som på allvar tar tag i sociala problem och den ökade ojämlikheten. I Tyskland är den så kallade skuldbromsen till och med inskriven i konstitutionen, vilket gör att utrymmet för politik – eller demokrati – är begränsat av lagen. I SvD i veckan skrev Christiane Lahusen intressant om den uppmärksammande tyske sociologen Steffen Mau, som med sin nya bok ”Triggerpunkte” försöker förstå hur uppblossande debatter kring relativt marginella fenomen helt kan dominera det politiska samtalet. Det är en diskussion där svaren både i Tyskland och Sverige hittills varit för enkelspåriga, och där vänsterns enda svar varit att kopiera den högerpopulistiska retoriken.
I Tyskland representeras denna reaktion av Sarah Wagenknecht, tidigare politiker i vänsterpartiet Die Linke, som med sin kombination av klassretorik och konservativ invandringsretorik försöker göra inbrytningar i väljaropinionen.
Tyskland står inför ett politiskt uppvaknande – och eventuellt ett skifte - som kan få stora konsekvenser inte bara för de egna medborgarna, utan för hela kontinenten. Själv går jag hem från demonstrationen både stärkt och orolig.
De vet inte vad som väntar, tänker jag. Kanske gör inte vi det heller. Om högerextremismen får verklig politisk makt i Tyskland, så står Europa inför ett nytt kapitel i sin historia.
