Medierna ska inte dela med sig till polisen
Källskyddet, säkerheten och det journalistiska oberoendet måste skyddas
Salwan Momika brände ännu en koran i början på september. Denna gång i Malmö. Senare samma kväll blev det, som reaktion på bokbrännandet, upplopp i Rosengård. Bilar sattes i brand, stenar kastades mot polisen.
Åklagaren som utreder de brott som begicks, Henrik Nordquist, har nu begärt att Schibsted (som äger Aftonbladet och Svenska Dagbladet), nyhetsbyrån TT, Expressen, TV4, DN och SVT ska lämna ut ”allt” som mediebolagen filmat och fotograferat från upploppen. Detta eftersom Nordquist på så sätt tror sig kunna identifiera misstänkta.
Det låter nog som en självklarhet för många att medierna ska hjälpa polisen med de bilder och filmer som eventuellt finns. Men tvärtom är det en självklarhet för mediebolagen att säga nej. Organisationen Utgivarna har avvisat kravet och inget av de medier som fått begäran är – så vitt jag förstår – beredda att tillmötesgå åklagaren.
Precis så måste det vara. Alldeles oavsett hur tingsrätten ställer sig till åklagarens krav.
Inte under några omständigheter bör medierna foga sig efter ett sånt beslut.
Först och främst för källskyddets skull. Om medier börjar dela med sig av bilder och filmer, av opublicerat material, till polisen kommer det skyddet att äventyras. Om inte när det gäller upploppen i Rosengård så när det gäller andra händelser.
Men också av säkerhetsskäl. Som Jonas Kanje, chefredaktör för Sydsvenskan, skriver: ”Polisen kom kravallutrustad till Rosengård och lämnade knappt sina fordon. Om våra fotografer och reportrar med kameror betraktas som insamlare av bevismaterial för polisen hamnar vi omedelbart i en mycket farlig situation.”
Viktigast av allt är dock kanske frågan om det redaktionella oberoendet. Det är en så totalt central och grundläggande princip för alla medier i alla fungerande demokratier.
Om Aftonbladet, Expressen eller TV4 börjar dela med sig av bilder, anteckningar, filmer eller annat material till polisen så finns det ingen anledning för någon att prata med och lita på journalister.
Om det medierna inhämtar alltid potentiellt är en del av polisens utredningsmaterial kommer det inte gå att göra journalistik på samma sätt. För då måste den som medverkar, den som fotograferas, filmas eller intervjuas, alltid räkna med att medierna läcker till och samarbetar med myndigheter.
Det vore skadligt för journalistiken – och för hela samhället.
