Nu får vi bättre snut-tv men blir mer som Kina
Kameraoffensiven är sorglig för allt utom populärkulturen
I brittiska serien ”The capture”, som dök upp på C More förra året, spelar manipulerade bilder från övervakningskameror en central roll.
Det är spännande och välgjort, även om serien kanske inte håller hela vägen. Och bara ett exempel på hur kameraövervakning – ”check the CCTV!” – länge varit en lika självklar ingrediens i det brittiska tv-dramat som en gång Jakob Eklunds återkommande ”vafan” i filmerna om Johan Falk.
Vi är snabbtränade, vi människor alltså, och har lärt oss att tänka ”autenticitet” och ”sant” så fort vi ser övervakningsfilmer i tv-serier. Även när det inte är sant eller autentiskt.
Jag försöker tänka på populärkulturens möjligen positiva utveckling, när jag läser om Sverigedemokraternas och regeringens nylanserade ”kameraoffensiv”. För annars är det lätt att som vän av personlig integritet känna sig nedslagen.
Ett tusental nya kameror ska sättas upp under det kommande året, för att underlätta övervakningen av befolkningen. AI-teknik och ansiktsigenkänning ska bidra i kampen mot de kriminella.
De senaste åren har den förra sosseregeringen och den nuvarande högerregeringen drivit på för så mycket repressiv och kontrollerande lagstiftning de bara kunnat. Bland annat möjligheterna att lyssna på hela svenska folket även när det inte finns brottsmisstanke. Till och med att tillåta hemlig husrannsakan hos människor som inte är misstänkta för brott är de största partierna överens om.
Sverige ska helt enkelt bli lite mer som Kina.
I sammanhanget är kameraövervakningen kanske inte det värsta av allt det repressiva. Dels för att det till skillnad från andra dumheter våra makthavare rullat ut för att möta kriminaliteten faktiskt har viss effekt på både brottsligheten och på möjligheten att få en fällande dom. Och dels för att alla snabbt dragna kameror i smartphones redan upphävt en del av möjligheten att vara privat i det offentliga rummet.
Deprimerande är det likafullt.
Sverige är dessutom ofta sämst i världen på att se risker. Som när ett bolag knutet till den kinesiska militären fick uppdraget att sköta avancerade säkerhetskontroller på Arlanda, en parallell som tv-kritikern Kjell Häglund pekade på när han förra året skrev om ”The capture” i sitt nyhetsbrev.
Men som kulturredaktör måste man tänka på kulturen. Och britterna har gjort de bästa kriminalserierna i decennier. Det är inte omöjligt att övervakningskamerorna kan göra oss lite mer tillfredsställda framför tv:n, en tisdagskväll i jakt på förströelse och spänning, när svenskt tv-drama kan lyfta från mediokert till nervkittlande när övervakningsbilder blir ett mer naturligt element i berättandet.
