Jag hyllar gärna Thomas Götselius
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Publicerad 2016-11-30
Nina Burton svarar om creddningen av forskare
REPLIK. I en artikel (Aftonbladet Kultur 28 nov) nämnde Anders Johansson Thomas Götselius utmärkta Själens medium – Skrift och subjekt i Nordeuropa omkring 1500.
Det är en viktig avhandling som jag själv haft glädje av för min senaste bok Gutenbergsgalaxens nova, främst på sidorna 37, 38, 70, 93,147 och 167. Faktaböcker bygger ju oftast på andra faktaböcker, och för egen del stöder jag mig på ett hundratal böcker – till exempel åtta böcker om tryckkonstens början, tjugosju böcker om litteratur- och idéhistoria, trettiotvå biografier och Erasmus tusentals egna brev.
I Götselius bok uppskattar jag särskilt hans sätt att visa hur de otaliga kommentarerna om Bibeln till slut blev en egen genre, som en världslig kommentarkultur kunde växa fram ur. Den bäddade i sin tur för den antika essägenrens återkomst – men först sedan texten rensats på myllret av insprängda hänvisningar.
De otaliga referenserna hamnade gemensamt i litteraturlistan så att texten blev mer lättläst. Avhandlingar och essäböcker fick på så vis olika grepp och krav.
Jag har själv skrivit i båda genrerna, och fast jag lämnat avhandlingsprosan bakom mig hyllar jag gärna Götselius och alla de hundratals andra forskare som jag nu står i tacksamhetsskuld till.
