Från drömmars stad till mardrömmars förort
P A Fogelström skrev om ett samhällsbygge – Elise Karlsson om en nedmontering
Vi är många, många tusen svenskar som genom åren läst och älskat Per Anders Fogelströms Stad-serie. De fem delarna spänner mellan 1868 och 1968 och börjar med paret Henning och Lotten och deras vänner, fattiga arbetare på Söder i Stockholm, och fortsätter sen med deras ättlingar – hur de tillsammans byggde välfärdslandet Sverige.
Jag tror att en bidragande orsak till att böckerna är så omtyckta är just det; förutom att man får följa detta myller av personer i samhällets alla skikt så är det en framgångssaga om vårt land. Vi har gillat att spegla oss i den strävsamma Emelie, Henning och Lottens dotter och den som bär genom hela serien. Genom hårt arbete och varm solidaritet åstadkom hon/vi ett land som väckte omvärldens beundran. Jag skulle bli förvånad om Fogelströms serie inte kommer med när (den ännu inte tillsatta) expertkommittén presenterar sitt förslag på en svensk kulturkanon, den har allt en nationsbyggande politiker kan begära.
Tre år efter att Fogelströms böcker slutar, började människor flytta in i den nybyggda förorten Rinkeby. Som en del av miljonprogrammet hade den smällts upp på Järva-fälten utanför Stockholm. Unga familjer, studenter och människor som just invandrat till Sverige, från kanske Finland, Turkiet eller Jugoslavien, tog plats i det gamla bondelandskapet.
Våra drömmars stad har blivit våra mardrömmars förort
Här, när Fogelströms Emelie har gått ur tiden, börjar också författaren Elise Karlssons nya Rinkeby-svit. Den första delen kom ut i september, ”Det finns liv här” heter den. Titeln hämtad ur en dikt av Göran Sonnevi, som under 60-talet blev känd för sin politiskt färgade poesi.
Under ett samtal på Aftonbladets scen under bokmässan påpekade Elise Karlsson att hennes böcker kommer att ha liksom en motsatt utvecklingskurva jämfört med Per Anders Fogelströms. Han började i fattiga, trångbodda pörten som med tiden blir stadigt bättre och bättre, medan hon börjar med splitternya, moderna hus som med tiden kommer att bli allt mer slitna och just trångbodda. Fogelström skrev om ett samhälle som byggdes ut och förbättrades, medan Karlsson kommer att skildra motsatsen: ett samhälle som nedmonteras och drar sig tillbaka.
På grund av de senaste årens kolsvarta gängkonflikter har ”Rinkeby” i dag en hotfull klang i många svenskars öron. Våra drömmars stad har blivit våra mardrömmars förort. Då är det viktigt att komma ihåg att det även i dag finns ”Emelies” där som stretar på, för sig och för andra. Samhället må ha retirerat men jag lovar, samhällsbyggaren Emelie finns där. Glöm inte bort det.
