Budgeten ett slag mot landsbygdens kulturliv
Parisa Liljestrand har inga satsningar att komma med
För andra året i rad presenterar kulturminister Parisa Liljestrand en budget helt utan satsningar. Totalt får kulturen cirka nio miljarder kronor, en uppskrivning så liten att den kommer att ätas upp av inflationen och i praktiken betyda mindre pengar att skapa kultur för. Scener som Dramaten, Operan och Riksteatern föreslås inte få en krona i ökade anslag fram till 2026 – med dagens inflationstakt innebär det rejäla neddragningar. Den ekonomiska vinter finansministern talade om kommer att bli iskall i kulturlivet.
Annars trodde nog många att när taket rasade in på det statliga, och mycket välbesökta, Naturhistoriska riksmuseet så skulle det ta skruv i en nationalistkonservativ regering – även om Nationalmuseums kortade öppettider och inställda utställningar inte gjorde det. Nu skulle väl ändå medel skjutas till? Men beskedet i dagens budget är att ”regeringen följer museernas fastighetssituation. Regeringen anser att Nationalmuseum ska kunna fortsätta bedriva verksamheten i lokalerna på Blasieholmen”.
Jaså, då så.
Med det badvatten som nu kastas ut följer en vital del av framför allt landsbygdens kulturliv
Men huvudstadens museer i all ära, för de flesta svenskar ligger Blasieholmen långt bort och det är i den egna kommunen man både tar till sig och utövar kultur: sjunger i kör, repar med bandet, lär sig franska och drejar. Och det är mot detta regeringens kraftiga minskning av studieförbundens anslag slår. De närmaste tre åren försvinner 500 miljoner kronor från en post som i dag ligger på 1,8 miljarder, det vill säga nästan 30 procent.
De senaste åren har det bedrivits en kampanj mot studieförbunden, inte minst från Sverigedemokraterna, som i princip utmålat denna folkrörelse som fuskande islamister (det förra, att fusk förekommer, har också Riksrevisionen slagit fast). Att SD dessutom inte vill ge pengar till sådant som språkkaféer, utbildningar i antirasism och fackligt arbete är väl känt – men med det badvatten som nu kastas ut följer en vital del av framför allt landsbygdens kulturliv. Som Andreas Fejes, professor vid Linköpings universitet, skriver på X: för personer mellan 20 och 64 år är deltagandet i studieförbundens verksamhet dubbelt så stort på landet som i storstäderna. Sett till andel av befolkningen så deltar flest människor i Västerbotten, Gotland, Jämtland, Gävleborg och Jönköpings län. ”Studieförbundens anslag är i praktiken den enda statliga satsningen på landsbygdens kultur”, skriver Fejes.
En liten nyhet i budgeten är att filmpolitiken ska utredas. Den liggande politiken sjösattes så sent som 2017 men i en bransch under hårt förändringstryck – läs streamingmarknadens tillväxt, konsolidering och nu inbromsning – ter det sig klokt att se över villkoren för svensk film.
Det enda lilla man kan värma sig med under denna fimbulvinter är annars satsningen på läsning och bibliotek i skolan, som regeringen presenterade förra veckan. Den ligger visserligen inte hos Parisa Liljestrand utan hos Lotta Edholm på utbildningsdepartementet men kan ändå av den välvilliga kallas en långsiktig kultursatsning. Utan en befolkning som kan läsa har vi inget kulturliv alls.
