Så gör extremhögern för att få tyst på mig
Syftet är att kunna anklaga granskande journalister för att vara kriminella
Under industrisemestern förra året trillade det in en förtalsstämning i brevlådan. Stämningen följdes kort därpå av ytterligare en. Jag hade granskat Nya tider, den största tabloidtidningen inom ytterhögern. Mina texter handlade om hur en tidning med ett mediestöd på fem miljoner kronor kunde ha en redaktion där hälften av reportrarna skrev under pseudonymer. Jag visste varför de dolde sina medarbetare, flera redaktionsmedlemmar var parallellt aktiva i nazistiska organisationer.
Mina texter i tidningar och böcker var utgivna i publikationer med utgivarbevis. Tryckfriheten är stark, men samma skydd fanns inte för mina inlägg i sociala medier och medverkan i podcasts. Nu hade en av Nya tiders medarbetare stämt mig för att jag beskrivit honom som ”en av Sveriges ökändaste brottsdömda nazister” i en tweet för fem år sedan där jag återknöt till min granskning.
Det var något märkligt med denna förtalsstämning. Den skedde parallellt med en rad av persontrakasserier riktade mot mig och flera andra. Någon försökte begära ut uppgifter på mina levande och döda släktingar. Filmade i området jag bodde. Erbjöd betalning åt den som kunde skicka in bilder på min familjs barn. Grannar berättade att en bil registrerad på Nya tider hade varit uppe och undersökt min släkts fäbodar och kört en drönare över dem. Mitt telefonnummer lades ut på sociala medier med uppmaningar att informera mig att jag var ”brottsmisstänkt” och behövde svara på delgivningen.
Det var lätt att se varifrån trakasserierna kom. Nya tider hade startat en ny ungdomssatsning, ett systerbolag kallat Exakt24 med syfte att specialisera sig på mer konfrontativa och uppsökande videoreportage, anpassade för Youtube och Tiktok. Sverigedemokraten Erik Almqvist ledde projektet och samlade en redaktion av nyutsprungna gymnasiestudenter knutna till högerextrema partiet Alternativ för Sverige.
Bötesbeloppen är visserligen låga, men genom att bombardera rättsväsendet med anmälningar kunde det ändå bli kostsamt för den utsatte
Knattereportrarna tog med sig skolgårdsmobbningen och lanserade den som grävande journalistik. De gick in i Göteborgs konsthalls butik och ställde personalen till svars för böcker om Greta Thunberg (”vänsterpropaganda på museer”), filmade i kyrkor som hade verksamhet för migranter (”här gömmer de illegala flyktingar”), tog sig med dold kamera in på RFSL:s ungdomsverksamhet (”de organiserar transläger för barn”) och filmade dragqueens som guidade förskolebarn på Dramaten (”sexualaktivism riktad till minderåriga”). Videoklipp som blev virala. Varje video följdes av att namn och hemadresser spreds i videoaktivisternas sociala mediekonton.
Jag insåg att jag inte var den enda som var stämd för förtal. Att det här var satt i system och att det fanns en plan bakom vilka som stämdes. Mina gamla kollegor i frilanskollektivet Researchgruppen var också stämda. Samma sak med Henrik Johansson från den antirasistiska sajten Inte rasist men.
Den andra stämningen mot mig var för min medverkan i Henrik Johansson och Axel Luo Öhmans podcast ”Haveristerna”, där vi diskuterat Nya tider. Johansson och Öhman dömdes båda till 5 000 kronor var i skadestånd till samma person som stämde mig. Även tidskriften Expos medarbetare hade fått stämningar mot sig. Förtalsstämningarna var en del av en riktad kampanj mot antirasistiska granskare.
Det unga Exakt24-gänget var tydliga med sitt syfte. Varje kväll satt de i Twitters samtalsrum Spaces och pratade högt om sina planer. Syftet var att låta vänstern få känna på sina egna metoder. Vänster gavs en väldigt vidlyftig tolkning, där rymdes allt från Robert Aschbergs avslöjande av näthatare i ”Trolljägarna”, David Baas videokonfrontationer för Expressen, Näthatsgranskarens rättsprocesser mot Joakim Lamotte, Juridikfrontens upprepade anmälningar av Nordfronts ansvariga utgivare för hets mot folkgrupp över till Antifascistisk aktions uthängningar av nazister. Ingen metod var för grov att ta till, det var ändå bara ”karma” och en ”tillbakakaka”. Med högervalsegern hade hämndens timma slagit och det var nu dags att ge igen.
I samtalsrummen berättade ytterhögerns knattereportrar hur de systematiserat trakasserierna. De genomförde kampanjer med falska orosanmälningar till socialtjänsten, kontaktade brandskyddsmyndigheten och anmälde vänsterlokaler, skickade brev till grannar och arbetsgivare om ”vänsterextremister”.
I december berättade de om sitt nya projekt, att bilda en förening för att genomföra masstämningar. De hade upptäckt att förenklade civilrättsliga mål var billiga att driva. Småmålen är till för att avgöra enklare tvister och medför inga ekonomiska risker vid förlorade mål. Bötesbeloppen är visserligen låga, men genom att bombardera rättsväsendet med anmälningar kunde det ändå bli kostsamt för den utsatte.
Det handlade alltså om att använda rättsprocesser som vapen. Varje rättsprocess skulle dessutom skapa content, bara vara ett medel för att skapa material till nya uthängningar och reportage.
När Erik Almqvist besökte Sverige i mars för att dokumentera förtalsmålet mot Axel Luo Öhman lanserades den nya juridiska aktivistgruppen. Exakt24 lämnade det medieetiska systemet, lades på is och återföddes som Förtalsombudsmannen. Ambitionen är att dränka journalister som granskar extremhögern i småmål, i en juridisk bombmatta.
Syftet med Förtalsombudsmannen är inte att motverka förtal, utan att använda rättsprocesser för att förtala. Att kunna kalla granskande journalister brottsliga och kriminella i extremhögerns alternativmedier. De försöker utnyttja juridiska kryphål där tryckfriheten och utgivarskyddet inte omfattas, så att journalister inte ska kunna diskutera sina reportage i sociala medier.
Inför min rättegång blev jag tillfrågad om jag ville gå med på en förlikning med Nya tider-reportern. Jag erbjöds delta i rättegången via videolänk från hemlig plats. Men jag insisterade på att det skulle hållas en öppen rättegång. Inte för min egen skull, utan för att dra ut allt i ljuset.
Förtalsstämningarna kan verka oskyldiga och banala. Men det medvetna användandet av stämningar, i en industriell skala – med Förtalsombudsmannens egna ord – blir en fråga om yttrandefrihet, om vad som kan skrivas, sägas och granskas. Där extremhögern med hot, stämningar och persontrakasserier vill tysta granskningar och knäcka grävande journalister. Om vi låter dem göra det.
Varje granskning, varje rättegång, varje kampanj från dem behöver synliggöras. Pusslet med trakasserier mot enskilda journalister, opinionsbildare och politiker behöver läggas för att hela bilden ska framträda. Här har ni min pusselbit.
På fredagen kom avgörandet, och tingsrätten beslutade att Mathias Wåg frias.
