Släpp in ljus och luft i Akademien, regeringen
Torsten Kälvemark: stadgarna är knappast eviga
Svenska Akademien har verkligen en viktig uppgift i vårt kulturliv, både som värnare av det svenska språket och som bevakare av den internationella litteraturen med sikte på Nobelpriset. Men mycket talar förstås för att Akademien borde moderniseras och då gäller det bland annat att ändra stadgarna. Frågan är bara hur det ska ske.
Ingen jordisk organisation bör förhålla sig till ett mer än tvåhundraårigt regelverk som om det vore bibliska stentavlor. Franska Akademien, grundad 1635 och förebilden för den svenska systerorganisationen, har fått sina regler ändrade ett antal gånger. Den listar själv bland sina grunddokument ett tillägg från 2006.
Att det var Gustaf III som grundade Svenska Akademien har vi nu hört till leda. Men han gjorde det förstås inte som privatperson utan i egenskap av svensk regent, låt vara med närmast diktatorisk makt. Inrättandet skedde genom att han inför ”de församlade Herrar Rikets Råd” tillkännagav sitt regeringsbeslut, kontrasignerat av Malte Ramel och försett med stora rikssigillet. Han ordnade också med statlig finansiering genom privilegiet att utge Post- och Inrikes Tidningar och genom avgifter från Torneå laxfiske.
Liksom alla regeringsbeslut måste också detta kunna ändras och då rimligen bara genom ett nytt beslut av regeringen. Kungen må av tradition vara Akademiens höge beskyddare (han beskyddar också AIK och Svenska Rotaryrörelsen) men han har numera inte ens makt att fastställa en ny psalmbok. Inte heller lär väl Akademien själv kunna ändra stadgarna eftersom den hamnat i ett slags juridiskt limbo genom de statsrättsliga förändringar som följt av 1809 respektive 1974 års regeringsform.
Det är ju inte så som Göteborgspostens kulturchef Björn Werner nyss påstod i en krönika att ”Gustav III framsynt såg till att inte koppla Akademien till staten”.
Tvärtom visade ju staten redan 1795 vem som bestämde genom att under mer än ett år suspendera De aderton.
Och fortfarande är det ju staten som bekostar en del av verksamheten genom de cirka 12 miljoner som Bolagsverket årligen pumpar in i form av ersättning för nedläggningen av den gamla statsfinansieringen genom Post- och Inrikes Tidningar.
Alltså bör regeringen kopplas in för en översyn, lämpligen genom en offentlig utredning med juridisk expertis. Utgångspunkten borde då vara att man slår vakt om Akademiens kulturella autonomi men att man dels möjliggör utträde ur gemenskapen, dels garanterar en öppenhet när det gäller den ekonomiska förvaltningen. Att en sådan öppenhet skulle stärka förtroendet för Akademien står helt klart efter de senaste veckornas diskussioner.
Man kan ju i sammanhanget påminna om vad den franska regeringen uttalade i samband med nyss nämnda beslutet om Franska Akademien från 2006. Där slog man fast att det akademiska arbetet sker med full kulturell och ekonomisk autonomi, dock under kontroll av den statliga riksrevisionen (Cour des comptes).
Medan utredning pågår kan Svenska Akademien gärna fortsätta att odla sina traditioner från 1786. Med nya och yngre medlemmar kan man också hoppas på en förnyelse. Snille och smak är goda egenskaper men de odlas bäst om de förenas med ljus och luft.
