En illusion av intimitet när män sexbiktar sig
För mycket saknas i Åsa Kalmérs ”Naket: hans mest intima”
Publicerad 2024-01-29
Ingen annan känd civilisation har varit så sexgalen som vår. Och då syftar jag inte på mängden sex, jag gissar att slavsamhällen som romarnas var mer aktiva än vi, trots att de saknade preventivmedel, penicillin och aborträtt.
Nej, jag syftar på de senaste drygt 200 åren av pornografi, sexologi, sexualpolitik, psykoanalys, sexualupplysning, kamper för sexuella minoriteter, reklamindustrins sexuella hjärntvätt, hela den förbannade cirkusen du vet.
Men trots att varje sanning redan upprepats i oändlighet, minskar inte nyfikenheten på allt som handlar om medmänniskans underliga underliv. Ett symptom är de båda mediala och publika framgångarna för skådespelaren och dramatikern Åsa Kalmérs intervjuantologi ”Naket: Det mesta intima” som kom för två år sedan. Där vittnar 21 kvinnor om sitt mest privata.
Nu har uppföljaren kommit, ”Naket: Hans mest intima”, med 21 anonyma mäns bekännelser.
Gud Ske Lov! att min mormor slipper höra mig pladdra om hur jag betraktar mitt skrev!
Den första delen var utlånad på 18 av Stockholms bibliotek och reserverad av många fler. Att jag hittade ett exemplar när jag lyckats forcera snöstormen till Högdalen centrum berodde på att det hamnat på fel hylla.
Kalmérs och förlagets selling-point är att vi i dessa böcker får veta saker som vi ”aldrig delar ens med våra närmaste”.
Kring vilket jag kommenterar: Gud Ske Lov! att min mormor slipper höra mig pladdra om hur jag betraktar mitt skrev!
1976 rapporterade Shere Hite om 3 000 intervjuade kvinnors sexliv, en sentida uppföljare till markis de Sades solipsistiska sexualkatalog ”De 120 dagarna i Sodom”, ett av modernitetens portalverk.
Att Åsa Kalmér med sina 21 intervjuer jämför sig med Hite med hennes 3 000 är förundrande. Men att hon hävdar att det sedan 1976 har ”skapats en tystnad kring sexualitet och intimitet” som hon vill åtgärda är rent häpnadsväckande.
En tystnad? En TYSTNAD?
Har jag bara inbillat mig den vrålande kören av frågespalter, dokumentärer, sexupplysare, föreläsare, terapeuter som pockat på min uppmärksamhet i det offentliga rummet under hela mitt liv? Alldeles nyss publicerade SVT en dokumentär med titeln ”Anal extas”, om manliga anala orgasmer.
I förordet till ”Naket: Hans mest intima” märks att Kalmér gör skillnad på folk och folk. När hon inledde kvinnodelen skrev hon: ”Det är erotiskt, drastiskt, vackert och ibland smärtsamt om det mest intima – erfarenheter som de aldrig har talat om, ens med sina närmaste.”
Ack så ljuvligt!
När hon kommenterar männens berättelser är det annan klang i skällan: ”Jag har blivit positivt överraskad, förvånad och uppiggad, men också upprörd, sorgsen och ibland provocerad.”
Typiskt karlar, alltså. Himla jobbiga.
Texterna är avskrifter av samtal mellan Kalmér och de 21 männen. Liksom i den förra boken är kapitlen undertecknade exempelvis ”Christian, 60 år, militär”, vilket vi i förordet får reda på inte stämmer eftersom alla skall vara anonyma. Så egentligen står det ”Inte Christian, inte 60 år, inte militär”.
Hur Kalmér fått tag i offren för dessa rätt fåtaliga och korta intervjuer framgår inte. Inte heller den geografiska spridningen.
Det ska kännas litet som att ligga på en efterfest med en ny vän och viska förtroligheter i mörkret
Det märks också rätt snart att Kalmér använt samma frågeformulär: vittnesmålen börjar med föräldrarna och uppväxten, sedan tidiga sexuella minnen, kanske övergrepp, onani, hetero och homo, porr, synen på de egna könsdelarna, diverse bekymmer, familjebildning, åldrande, otrohet … Varje bikt är alltså upplagd som en sorts sexuell livscykel från vaggan till graven.
En allvarlig brist i dessa tajta vittnesmål är tystnaden kring två fenomen som revolutionerat sex de senaste tjugo åren: internetporr och kemsex.
Via nätet invaderar oändliga strömmar av pornografi var människas digitala proteser och pockar på ensamt gnidande. Fenomenet nämns i Kalmérs böcker, men det görs ingen större åtskillnad mellan 1900-talets herrtidningsporr och 2000-talets störtfloder.
Via kombinationen av sex med droger som ecstasy föds ett riskabelt beteende som är starkt beroendeframkallande och på stadig tillväxt.
Dessa tystnader gör böckerna på ett underligt sätt inaktuella, liksom redan passé. Kanske beror det på att fokus ligger på människor över fyrtio, vilket är rimligt nog ifall du vill skildra ett sexliv från vaggan till graven men kan bli problematiskt ifall samhället nyligen förändrats djupt. Många fyrtioplussares liv hann stabiliseras någorlunda innan den invasiva digitala teknologin slet dem i bitar, som den slitit sönder deras barn.
En annan frånvaro i texterna är Kalmérs strukna frågor och repliker, som ändå ekar spöklikt och får mig att undra hur starkt redigerade de 21 männens bekännelser är. Att hon gjort så handlar delvis om en anpassning till vår tids övergång från läsning till lyssning.
Men ännu mer är syftet trolleri: att skapa illusionen av intim, ofiltrerad bikt. Genom att intervjuaren liksom kliver ut ur texten, invaggas läsaren i en känsla av att vara ensam med berättarna. Det ska kännas litet som att ligga på en efterfest med en ny vän och viska förtroligheter i mörkret.
Men att läsa ”Naket” är inte att lyssna på framviskade förtroligheter. Det liknar snarare, faktiskt, just den där onanistiskt orienterade porrkonsumtionen med dess anonyma skuggor som Kalmér verkar ogilla.
En juggernaut av öronbedövande sexprat.
