”Utsatta barn ska inte vara handelsvara”
Uppdaterad 2015-10-11 | Publicerad 2015-10-10
Kritik mot kommunens jakt på boende för ensamkommande flyktingbarn
Varje dag och runt hela Sverige pågår en aldrig tidigare skådad handel med hem för utsatta barn.
– Marknaden styr så det bara sjunger om det, säger Andreas Ramlöv, förbundet Förstärkt Familjehemsvård.
Varje dag jagar socialsekreterare på en krympande marknad efter hem någonstans, var som helst. När kommunens egna boende är fyllda måste de leta på privata marknaden, där kostnaden kan skena till 3 000 kronor per barn och dygn. Upp till 6 000 kronor har förekommit.
På nätet annonserar privata vårdbolag om familjehem. Ur aktuella beskrivningar: ”Familjen har många vänner och bekanta. De fikar ofta och gärna.” ”Detta par är väldigt vänliga, hjälpsamma, engagerade.”
Ingen erfarenhet
Uppgifterna är vaga. Någon erfarenhet av flyktingbarn tycks familjerna inte ha.
Klarar de ändå jobbet? Det vet inte socialsekreteraren alltid.
Ingen myndighet har godkänt familjehemmet. Vem som helst kan starta ett privat företag som förmedlar så kallade konsulentstödda familjehem. Inga tillstånd behövs.
Socialsekreterare förhandlar själv fram ett pris för boendet. Migrationsverket betalar 1900 kronor per dygn, varje krona därutöver är kommunens kostnad.
Slutligen kan socialsekreteraren - och utan att ha träffat barnet - bestämma sig för och efter några timmars ringande och faxande är affären i hamn. Barnet sätts på ett tåg eller flygplan.
Nu har även vårdbolagens organisation reagerat på hanteringen.
– Vi har sedan flera år påtalat att det måste vara tillståndsplikt för alla de här vårdbolagen. Det handlar om samhällets mest utsatta barn. De ska inte vara handelsvara, säger Suzanne Julin, förbundet Förstärkt Familjehemsvård.
”Blir andra klassens medborgare”
Lagen säger att ”vården ska nogsamt följas”. Varje halvår omprövas barnets vårdbehov. Då ska socialsekreteraren ha besökt barnet två-tre gånger, anser Andreas Ramlöv, förbundet Förstärkt Familjehemsvård. Att det blir svårt, säger sig självt.
– De här barnen blir andra klassens medborgare. Rättssäkerheten äventyras och jag är rädd för att något kan hända.
Han varnar för risken att rena lycksökare etablerar sig i vårdbranschen. Och att de även profilerar sig med att sälja ännu fler tjänster, som genomförandeplaner och bedömningar på de placerade barnen.
– Sådant som är myndighetsutövning. Det finns socialtjänster som vill köpa sig fria, fast det är mot lagen. Var finns etiken?