Skräck i Skärholmen som är världshistoriens bästa samhälle
SKÄRHOLMEN. 90 steg öster om den råkalla gången under Ekholmsvägen ligger sim- och idrottshallen dit Mikael och hans son var på väg.
I hallen finns stor bassäng, plaskdamm, sal för gruppträning, gym: 100 kronor för vuxna, 40 för barn. ”Trivsel och trygghet”, står det på hallens hemsida.
28 steg sydost från simhallens entré finns en skylt med QR-kod. Man kan rikta sin mobil mot skylten och digitalt säga vilken typ av fest- och föreningslokaler Skärholmen behöver.
Skylten är uppsatt av ”Folk i Skärholmen”, en ideell förening som hyr ut lokaler, arrangerar kulturevenemang och kurser. Gratis internetkurs för seniorer! Gratis kurs i svenska – öva på att prata! Akvarellkurs!
Skylten står bland fem robiniaträd vars ovala löv och hängande blomklasar ännu inte slagit ut. I dungen kan flanörer stanna upp och vila i nio fåtöljer som snurrar på metallstativ.
14 steg från skylten finns ingången till Skärholmens kulturhus och Stadsteatern. Kulturhuset ordnade under påsklovet filmvisning för barn och unga: ”Nya äventyr med Paw Patrol”, ”Nya vänner på Lunneskär”, ”Håkan Bråkan 2”, ”Dune: Part Two” och andra.
Kulturhuset bjöd också på skrivarworkshop, vårpyssel och målning. Barnen fick testa dockteater. Fri entré.
Media har inte rapporterat om Mikaels tolvårige son deltog i någon av dessa aktiviteter.
Om man beger sig från Kulturhuset rakt söderut går man genom en passage där Folk i Skärholmen har sin lokal. Passagen är målad i glada, starka färger som ska öka trivseln.
Man går uppför en trappa och passerar Lindeparkens anpassade gymnasieskola för ungdomar med funktionsvariation. Ledarhund och assistanshund välkommen. Toalett med plats för eldriven rullstol. Hörselteknisk utrustning.
”Du ska känna dig trygg var du än befinner dig och vem du än möter. Du bemöts med respekt och får den hjälp du behöver. Dina tankar, åsikter och känslor är viktiga”, står det på skolans hemsida.
Funktionsvariation är rätta ordet, inte handikappad. Samhället provar sig fram, utvecklas. Ord blir gamla och slitna. Vi skaffar nya precis som vi byter skor.
Bredvid skolan byggs ett höghus. Stora skyltar säger att det är en ”säker arbetsplats” och ”rättvist byggande”. Allmänheten uppmanas att ”tipsa om brottslighet i byggbranschen”.
Jag går tillbaka till Kulturhuset. 144 steg. Fortsätter österut till Gallerian. 122 steg. I Gallerian ligger biblioteket som välkomnar med en hylla med skylten ”Ny i Sverige”.
I biblioteket finns datorplatser och studierum och böcker på svenska och alla möjliga språk.
Här finns allt.
Och allt är gratis.
Man kan sitta i tystnaden vid de stora fönstren och se ut över torghandeln, affärerna och restaurangerna som är svenska och arabiska om vartannat. Därnere flanerar människor från hela världen.
Det finns inget perfekt samhälle.
Men mänskligheten har aldrig sett ett bättre än detta. Rikt. Välkomnande. Kreativt. Omtänksamt. Det är ju därför världen vill hit. Ingen flyr till Ryssland eller Kina eller det nationalistiska Serbien eller gudsstaten Iran.
Man vill till Skärholmen.
På gångvägen där Mikael sköts ihjäl inför sin son finns blommor, ljus och skyltar om att vi aldrig ska glömma. Kommunala trygghetsvärdar iförda gula varselvästar rör sig sakta vid mordplatsen. De har papperslappar med kontaktuppgifter till socialtjänst, ungdomsmottagning, föräldrarådgivning, polis, medborgarkontor. ”Vi finns här för dig!”
De ger sina förnamn, Karin och Thomas. Inga efternamn.
En grek som bott här sedan 1980-talet berättar att han bevittnade en skjutning för fem år sedan.
– Jag hade tur som inte blev träffad.
Han vill inte ge sitt namn – nej, nej.
Och jag tänker på alla jag talat med genom åren i dessa så kallat utsatta områden, på alla som varit för rädda för att ge sina namn. Skolelever. Framgångsrika personer i samhällets tjänst. Deras fruktan är överdriven, har jag tänkt.
Det var den inte.
Skräcken i historiens bästa samhälle är fullkomligt rationell.