Se på Trump genom barnens ögon – och se en ny världsbild
Martin Aagård om en amerikansk despot som blottat sig en gång för alla
Allt är redan sagt.
Allt som behöver sägas går att säga i en enda mening.
De tar småbarn från sina föräldrar för att vinna en partipolitisk strid.
Du behöver inte mer information än så för att begripa den outsägliga grymheten. Tortyr, kallar Amnesty det. Av den enkla anledningen att tortyr definieras som onödig grymhet.
Det finns så klart inget annat ämne denna vecka. Inget annat ämne som lika hårt angriper tankarna och känslorna på alla människor som faktiskt har känslor.
Över tvåtusen barn.
Han kallar det ”nolltolerans”.
Nolltolerans mot barn.
Nu backar han. Barnen ska fortfarande sitta inlåsta. Utan tidsbegränsning. I bästa fall återförenas de med sina föräldrar, men de ska likt förbannat sitta inlåsta. Barnen som inte vet vad en gräns är. Som tror att Greta Gris finns på riktigt. Som inte bett om något förutom sånt barn ber om. Mjölk. Godis. Titta på tv. Bli burna. Sova med mamma.
Som inte förstår.
Till slut backade han.
Han backade med orden ”I didn’t like the sight or the feeling of families being separated”. Han gillade inte åsynen av familjer som splittrats. Som om det bara hände. Precis som alla narcissistiska förövare alltid ursäktar sig. Det var inte deras fel. De lydde bara order. De följde bara lagen. De hade inget annat val. Han backade efter att i veckor hävdat att bara kongressen kunde häva beslutet.
Men han har blottat sig en gång för alla. Vi har alla fått se vad som finns bakom fasaden.
Vi har fått svar på frågan om vad han egentligen representerar. Revanschism? Folkets uppror mot eliten? Rostbältets vrede?
Nej, svaret är ingenting.
Absolut ingenting, förutom den råa viljan till makt.
Och runt honom flockas de som vet hur man tjänar pengar på det. En snabb granskning av Yahoo news avslöjar att framfusiga entreprenörer rott hem statliga kontrakt värda miljontals dollar genom att bygga barnens burar. Och här hemma förfasas samma människor som i höst kommer att rösta på partier som förhindrar anhöriginvandring.
Det finns inget annat sätt att se det på än genom barnens ögon.
Dagens barn har inga minnen av den kulturella stormakten USA, de minns inget av kriget mot nazismen eller den stora amerikanska drömmen om frihet.
De ser en amerikansk despot, allt mer lik sina sydamerikanska kolleger. En despot som bygger lojaliteter med Nordkorea och Saudiarabien genom att tiga om humanitära frågor, som överger FN:s råd för mänskliga rättigheter och som utsätter barn, fullkomligt oskyldiga barn, som inte kan påverka sin situation på något sätt, för tortyr. De ser hans lojala fans här hemma, som drömmer om en lika stark ledare. En ledare så stark att han törs ge sig på fyraåringar.
Trump håller på att forma en generation vars världsbild ser så annorlunda ut att vi inte riktigt förstår den än.
