Han var världens viktigaste visselblåsare
Pierre Schori minns Daniel Ellsberg, som avslöjade sanningen om Vietnamkriget
När Daniel Ellsberg tog emot Olof Palmepriset i januari 2019 för ”sin djupa humanism och enastående mod” varnade han på nytt för en global förintelse som en konsekvens av kärnvapenstaternas vägran att efterfölja NPT-avtalets påbud om nukleär nedrustning och löftet om på en kärnvapenfri värld. Dagen före prisceremonin hade han sökt upp Greta Thunberg i snön utanför regeringsbyggnaden och givit henne ett exemplar av ”Domedagsmaskinen”. Hennes kamp för miljön var lika viktig som kampen mot det nukleära självmordet, sa han på Mynttorget i Stockholm.
Världens viktigaste visselblåsare erinrade i sitt tacktal om Olof Palmes insatser under FN:s första miljökonferens, i Stockholm 1972. Statsministern hade då varnat för ett globalt miljömord, ekocid, och anspelat på USA:s kemiska krigföring i Vietnam: ”De urskillningslösa bombningarna, det vitt spridda användandet av bulldozers och växtgifter är en skandal". En kritik som tog skruv. President Nixon reagerade med vrede.
23 år senare, år 1995, tog Margot Wallström tjänstledigt från regeringen för att protestera mot kärnvapenprov vid Mururoa i Stilla havet. Dåvarande statsministern Ingvar Carlsson stödde henne mot president Chiracs vrede.
I sitt tacktal ställde Ellsberg frågan vad Olof Palme skulle ha sagt om dagens situation om FN:s kärnvapenförbud. Han anade svaret, Palme hade ju i sitt sista tal i FN, år 1985, pläderat för ett generellt förbud mot domedagsvapnen. Ellsberg slutade med en uppmaning till oss alla: ”Slarva inte bort Palmes röst i dagens värld”.
Följande års Palmepristagare, John Le Carré, talade i samma termer:
”Hur skulle Palme ha svarat på dagens orwellska lögnmaskiner som skulle ha fått till och med Joseph Goebbels att rodna. De som nöter ned vår anständighet, vårt sunda förnuft och får oss att ifrågasätta ostridiga sanningar? Palmes sista tal i Förenta Nationerna 1985 blev ett sista försök från hans sida att vädja om ett förbud under internationell lag av alla kärnvapen. Under trettio år därefter röstade Sveriges regeringar för precis ett sådant förbud. Men nu när Sverige ombeds att bekräfta denna sin röst, så har den uppskjutet sitt beslut under amerikanskt tryck”.
John Le Carré avslutade med en salva mot regeringen: ”Frågan försvinner dock inte. Vi får vänta på svaret.”
Olof Palme underströk hur just en sådan väntan, med att inte våga ta ställning mot domedagsvapnen, ökar risken för en motsatt utveckling, och han tillade: ”Kärnvapenstaterna håller oss icke-kärnvapenstater som gisslan”.
Nu, snart 40 år senare, har den tidens fem nukleära stater blivit nio, med kanske flera stater i kulisserna. Samtidigt har två svenska regeringarna svikit Sveriges hävdvunna kamp mot alla domedagsvapen och sökt skydd under illusionen av kärnvapenalliansen Natos radioaktiva paraply.
Låt oss inte överlämna ansvaret för vår och planetens överlevnad till nästa generation. Låt oss ta lärdom och hämta inspiration från Daniel Ellsberg, som själv har skådat besten i ögat, och som med sin bok förser oss med information och manar oss till en i alla bemärkelser humanitär handling!
