Trött, tröttare, Expressen
Vi befinner oss i en ny tid – men Karin Olsson skriver samma gamla text
Vi går nu in i en ny tid, skrev jag dagen efter Rysslands invasion av Ukraina, och så är det.
En kultursidas roll när tiden vänder är att ställa frågor, vara nyfiken. Slipa argumenten, släppa fram röster som man inte själv håller med om men som bidrar till ett fördjupat samtal. Utmana det för givet tagna.
Kalla det en liberal kultursyn, eller kulturradikal.
På Expressen Kultur har chefen Karin Olsson nu för hundrade gången skrivit samma artikel där hon ondgör sig över Aftonbladet och särskilt Åsa Linderborg, tidigare kulturchef på denna sida. Hon tar upp de artiklar om Martin Kragh som Aftonbladet mycket riktigt fälldes för i PO, långt före min tid som kulturchef. Hon passar också på att avfärda texter som jag publicerat, och detta vill jag kommentera.
Jag publicerade en text av den ryska vänsteraktivisten Aleksej Sachnin där han både ger sin syn på varför han själv har haft fel om den ryska maktpolitiken, och förklarar varför han bryter med sin egen vänsterrörelse när den valt att stötta Putins krig. Tycker Olsson att den var intressant eller inte? Det framgår faktiskt inte av hennes text. Jag publicerade professorn i idéhistoria Jenny Anderssons text eftersom hon återger ny forskning från en ukrainsk statsvetare om landets politiska ekonomi. Olsson avfärdar texten som "grumlig”, utan vidare argument.
Aftonbladet Kultur har haft röster för och emot Nato, om sanktioner, från författare och intellektuella inifrån Ryssland, Ukraina och Belarus. Vi har publicerat texter om krigsjournalistikens estetik och kopplingen mellan gasen, oljan och kriget. Av liberaler, från vänster, av pacifister och de som vill upprusta. Jag har skrivit själv, även om de frågor jag tycker är genuint svåra och där jag trevar mig fram. Jag tycker, sammantaget och helt subjektivt, att Aftonbladet Kultur är den kultursida i landet som haft de mest angelägna texterna om detta fruktansvärda krig.
Det är något sorgligt med Olssons text. Det är som om hon bara lever och får energi när hon får skaka liv i gamla konflikter med min företrädare. Om det historiska skeende vi befinner oss i nu har hon tyvärr inte mycket att säga. Vad tycker hon själv om Nato och varför? Om debatten om sanktioner, om hur krisen påverkar Europa? Kan hon tänka sig att pröva några tankar, bidra till ett samtal, kanske läsa en bok rentav? Jag förstår att det är lätt hänt att man fastnar och börjar gå på tomgång efter över tio år på samma post, men hon är ändå chef för en av landets viktigaste kultursidor.
Karin Olsson har ingen liten extrauppgift som tidningens biträdande chefredaktör, och vi har alla svårt att få tiden att räcka till. Men just nu befinner vi oss i ett historiskt skifte, och Expressens kulturchef skulle behövas i samtalet om nuet och framtiden.
