Ja, det är alldeles för lätt att bli medborgare
Här är några förslag för att göra det svårare – för alla
Statsminister Ulf Kristersson tycker det är för lätt att bli medborgare i Sverige. Han har rätt. Det enda han har gjort är att födas. Superlätt ju!
En lösning på detta problem skulle kunna vara att låta alla svenskar gå igenom samma procedur som de som söker medborgarskap. Med tanke på hur lätt det är, borde det inte vara några problem.
Upplägget kan vara som följer: först blir du placerad i ett krigshärjat eller väldigt fattigt land, där du med noll kronor i startkapital ska spara ihop några årslöner. Därefter ska du leta fram en smugglare att lita på. Du kan bli lurad på allt! Riskera att bli dödad eller misshandlad i Libyen och Tunisien. Eller så kanske du är i Turkiet eller en på grekisk ö. Du känner ingen men nu ska du leta upp nästa person som kan hjälpa dig. Var beredd på att gå flera mil om dagen, simma i iskallt vatten, sova utomhus och bli förnedrad och slagen av gränspolis.
Tänk ett förhör på ”Herr Arnes penningar”, en fråga i stil med ”Är det rätt av Elsalill att hämnas på sin systers mördare?”
Tar du dig till Sverige ska du vänta i minst ett år, isolerad från samhället. Får M och SD som de vill ska du under processen bo i fängelseliknande center. Har du tur får du uppehållstillstånd. Har du tur igen får du medborgarskap efter många år. Men obs, du får inte förenas med resten av din familj på många år.
Man kanske inte behöver vara så drastisk och skicka alla svenskar utomlands, kanske enklare att bara låta alla som fyllt 18 år i det här landet göra ett medborgarskapstest. Gärna där resultaten kan tolkas godtyckligt.
Låt oss säga att vi använder litteratur och kultur som vägvisare, ska vi använda svenska klassiker som inte ens ministrarna i regeringen har läst? Självklart måste ett medborgarskapstest innehålla ett delmoment om Selma Lagerlöfs böcker.
Tänk ett förhör på ”Herr Arnes penningar”, en fråga i stil med ”Är det rätt av Elsalill att hämnas på sin systers mördare?” Den som svarar ja avslöjar sin karaktär som en potentiellt blivande gängkriminell med hämndbegär och hederstänkande. Alltså utvisning.
Frågan är vad man gör med alla 18-åringar som underkänns. En idé är att dumpa dem utomlands, i ett av flyktinglägren som gud glömde. Kanske på ett asylcenter i Rwanda, om Danmark återupptar sina planer? Eller på fartyget ”Bibby Stockholm”, enligt brittisk modell?
Om detta är att gå för långt kanske vi kan testa andra metoder. Varför inte rehabilitera alla som inte passar in i samhället som i ”A clockwork orange”? Ser framför mig scenen i Stanley Kubricks film där karaktären Alex sitter i tvångströja med sina ögonlock uppspärrade och fasthållna av metallås så att han inte kan värja sig eller titta bort, medan han utsätts för behandlingen som tar bort hans fria vilja. Tänk så goda, medgörliga medborgare vi skulle få då.
