Rädda min hälsa – ge mig ett poddpurri
Kristoffer Bergström håller på att drunkna i poddregnet
Få saker är plågsammare än att skynda igenom poddar. När jag tackade ja till det här uppdraget såg jag framför mig långa promenader längs strandbryn med inspirerande röster i lurarna. Inte att jag skulle sitta i kalsonger och linne vid köksbordet i vargtimmen med senaste avsnittet av ”Wahlgren & Wistam” uppvridet i hastighet till smurfröster. Hamrande på +15-knappen för att hinna till nästa episod.
Men så hetsigt har det blivit.
Och symtomen må vara olika, men jag svär att sjukdomen är densamma för er andra.
Poddregnet svalkar inte längre, det forsar ner och stiger över sina bräddar. Ingen kan längre hantera mängden och följa med i allt intressant. Härom dagen stötte jag på Extraliv, den elegant producerade serien om dataspel. Den skulle jag rekommendera de flesta, om det inte vore så att ni redan hade drivor av olyssnat i ert bibliotek. Likaså skulle jag kunna tipsa om småroliga Della Q och småfina Rådjur i regnet.
Men det är hopplöst. Böcker går att hoppa i, filmer är överstökade på två timmar, serier har varje sund människa skalat ner på. Men poddar? Det går inte att fuska. Antingen lyssnar du på timslånga resonemang eller så gör du det inte.
Får jag komma med ett förslag, ett för oss allätare, nattmanglare och underklädeshetsare?
Kan någon införa ett veckoligt poddpurri? Ett hopklipp. Alla landets poddare skickar in veckans bästa sekvens på mellan fem och tio minuter. En redaktör väljer ut de åtta bästa och serverar dem på rad. Sponsorintäkterna delas mellan kreatörerna, så att det är ärofyllt och lönsamt att bli utvald.
Ja. Det kan vara statligt eller privat. Bara jag får tv-spel och krim, spökhistorier och fördomar, Alex & Sigges parfym-triptyk och Alice & Biancas New York-flytt, allt komprimerat till en timme.
Gör det för oss andra. Tänk på stressen du besparar oss, tänk på folkhälsan du främjar. Tänk på mig.
