ÅSIKT

”Boken består av tretton granitgrå kapitel”

Ett ögonblick... Åsa Linderborg, som går på tjänstledighet

avAftonbladets Kulturredaktion

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Åsa Linderborg ska skriva bok.

Ett ögonblick …

Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet.

Du ska gå på tjänstledighet?

– Ja! Äntligen! Det är planerat sedan länge, jag har nästan väntat ihjäl mig på att Martin Aagård ska komma tillbaka från pappaledigheten.

Ska du göra något särskilt?

– Jag ska skriva en bok som jag har burit på ett tag, men jag vill inte prata om den. Det är svårt att pladdra om sånt som bara är till hälften skrivet, det låter alltid så pajigt, så jag säger ingenting.

”Mig äger ingen” såldes i en halv miljon ex och är översatt till flera språk, hur hanterar du den pressen?

– Hm … ja du … det är rätt jobbigt, det måste jag ju erkänna, många har förväntningar på att det ska komma en uppföljare. Men det här är något helt annat. Åtminstone delvis.

Men betyder det att du ska skriva skönlitteratur igen?

– Ja jo, på sätt och vis. Jag vill inte prata mer om boken, men den består av tretton granitgrå kapitel, det är i alla fall det jag ser framför mig. Men som sagt, jag vill inte avslöja vad boken handlar om, det skulle skapa så mycket spekulationer i onödan. Ångest, kanske. Och irritation. Det känns bara onödigt.

Okej, men har den någon titel?

– Jag har två arbetsnamn: "Lenin och jag" eller ”Karin Olsson och jag”. Något åt det hållet.

När kommer den ut?

– Våren 2020 är det tänkt. Det är i alla fall vad Natur & Kultur förväntar sig, men jag har blivit lite fördröjd här på tidningen, så det blir nog till hösten nästa år.

Hur länge ska du vara borta?

– Jag ska jobba i juli. Det är för varmt att skriva bok på sommaren, man blir punchig när termometern går över 22 grader. Sen försvinner jag igen och är borta så länge pengarna räcker, allra minst året ut.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att jag inte ska längta för mycket efter Aftonbladet, så jag kan sjunka ner i skrivandet. Jag har ett rätt svårt projekt framför mig; opportunism och repression under ett år på 10-talet, i blindskrift dessutom så att även det liberala kommentariatet kan hänga med, det är inget som låter sig göras i en handvändning.

ARTIKELN HANDLAR OM