Därför funkar svensk vård bäst för de friska
”Du sköna nya vård” förklarar hur marknadslogik går före patienternas behov
Publicerad 2024-02-16
Många som kommer till Flyktinghälsan i Malmö berättar att de inte blivit mottagna någon annanstans.
Vårdcentralen, som erbjuder primärvård, hälsoundersökningar och kuratorsamtal för nyanlända och asylsökande hade kanske inte behövt finnas om resten av primärvården följde hälso- och sjukvårdslagen. Men de som kommer hit vittnar om och om igen om samma sak: att de nekats vård eftersom de inte har personnummer.
På Flyktinghälsan finns tillgång till tolk, sjuksköterskor, läkare och kurator. Människor som annars faller mellan stolarna hittar ändå hit. Nu ska de flytta. Flyktinghälsan slås ihop med en annan vårdcentral, och kan inte längre arbeta lika fokuserat med sin målgrupp.
Den som undrar hur detta kan tillåtas ske – varför man river upp en fungerande verksamhet som lyckats tillgängliggöra vård och stöd till en målgrupp som regelbundet nekas det de har rätt till, får en del svar i Anna Gustafssons bok ”Du sköna nya vård – friska vinnare och sjuka förlorare”. Journalisten utreder vilka effekter vårdvalet haft på befolkningens tillgång till hälso- och sjukvård. Fokuset ligger framför allt på Stockholm, där privatiseringen av vården gått allra längst.
De enklaste pengarna tjänar man nämligen genom de friskaste patienterna
Omstöpningen från offentlig till privat vård sattes i gång på allvar 2008. Dåvarande socialminister Göran Hägglund sa då att ”Kan man välja skola och telefonoperatör ska man också kunna välja vem man ska gå till när man är sjuk”.
Drygt femton år senare konstaterar Anna Gustafsson att vården fungerar bra – så länge man är frisk. Valfriheten som Hägglund propagerade för har blivit en valfrihet för de stora vårdföretagen att etablera sig på platser där de kan tjäna enkla pengar. Bristen på etableringskontroll har gjort att vårdföretagen får slå upp lite var de vill. De flesta söker sig till centrala platser, där hälsan i regel är god. De enklaste pengarna tjänar man nämligen genom de friskaste patienterna. Eller som en distriktssköterska i Jordbro säger i boken: ”Vi öppnade en ’snorjour’ på bekostnad av multisjuka”.
Vårdvalet kan alltså förstås som en omfördelningspolitik åtgärd, där resurserna tas från de fattiga och ges de rika, från de sjuka till de friska. Den offentliga vården blir lämnad med de svåraste fallen, samtidigt som sjukhusen dränerats på kompetens när många specialister och annan vårdpersonal flyttat över till de privata alternativen.
Vi behöver inte en uppsjö av nätläkaralternativ som vi kan svara på frågor om vår rinnsnuva dygnet runt
”Du sköna nya vård” lyckas på ett tillgängligt sätt förklara hur marknadslogiken i dag går före patienternas behov. Det som bitvis saknas är vittnesmål från de som drabbas av det här avgörande skiftet. Här finns visserligen några fina intervjuer med berörda – bland annat med ett par kvinnor som lurats att betala tusentals kronor för hörapparater efter att två regioner införde fritt val inom hörselvården. Men boken hade kunnat vara ännu mer köttslig. I slutändan är det ju kroppen som blir detta politiska skiftes vittnesmål. Kroppar sorteras bort, kroppar är för sjuka, kroppar är ickefungerande eller oflexibla på vårdens marknad.
Anna Gustafsson visar vad vi verkligen behöver: uppföljning och kontinuitet. Vi behöver inte en uppsjö av nätläkaralternativ som kan svara på frågor om vår rinnsnuva dygnet runt. Vi behöver känna oss trygga med att vården tar hand om oss när vi behöver den som allra mest.
Flyktinghälsan har varit en sådan verksamhet, som nått ut de mest behövande. Nu ska de snart slås ihop med en annan vårdcentral, vars patienter har blivit färre efter att många försvunnit iväg till privata alternativ. De marknadsmässiga vårdalternativen får fortsätta blomstra, med hjälp av skattefinansiering. Samtidigt slås fungerande verksamheter sönder. Den som vill försäkra sig om att få adekvat vård bör därför minnas denna tumregel: se till att inte bli för sjuk eller fattig.
