Mejla

Karolina Fjellborg

TV4 valde ängsligt bort möjligheten att göra något i närheten av intressant

Karolina Fjellborg om ”Big brother”-finalen

Publicerad:
Jasmine Armstrong, Lennie Hansson och Sami Jakobsson i finalen av ”Big brother” 2020.
Foto: TV4
Jasmine Armstrong, Lennie Hansson och Sami Jakobsson i finalen av ”Big brother” 2020.

TV-KRÖNIKA De lämnar ett socialt experiment med ett tjugotal deltagare – för att kliva ut i tidernas största anti-sociala experiment.

”Big brother”-finalen hade kunnat innehålla spår av något intressant.

Men den risken ville man tydligen inte ta.

Kämpade mig igenom ”Big brother”-finalen. Hade enormt tråkigt, medan 15-20 år gamla floskler från dokusåpans glansdagar liksom bara rann ut ur munnar.

Men eftersom programmets exekutiva producent Joel Bendrik tidigare på dagen hade utlovat ”spännande gäster, tidigare deltagare och finalisternas närmast anhöriga på plats” höll jag i ända till slutet.

Jag såg tidigare deltagare, jag såg de anhöriga. Men trots att jag letade med ljus och lykta såg jag inga från den första kategorin; spännande gäster.

Och även om TV4 har gjort sitt bästa för att casta personer med skandalpotential (minns den första stökiga tiden i februari, med övertäckta nazitatueringar, antisemitiska uttalanden, våldtäktshot och avhoppade programledare) är ju känslan total av att ”Big brother” har sina bästa dagar bakom sig.

Å andra sidan: Vem har inte det?

Och jo, visst, det finns tittare som fortfarande orkar bry sig.

Men man måste ju ändå säga att just den här säsongen av ”Big brother” – den första på fem år – inte riktigt hade tajmingen med sig. Och då tänker jag inte främst på att TV4 precis när finalen skulle gå av stapeln fick fullt upp med hanteringen av en torsk. Utan på coronapandemin.

Att göra som TV4 och beskriva programmet som ”ett av världens mest omtalade sociala experiment” var kanske inte helt fel vid premiären i februari.

Välkomna ut ur askan och in i elden

Men ett par veckor senare: Socialt experiment säger ni? Okej, vi håller annars på med ett lite större socialt, eller kanske snarare anti-socialt experiment, här ute. Vi har nämligen i princip stängt ner hela världen, och folk har varit instängda lite överallt. Med närstående plågoandar, på nedsmittade äldreboenden, bakom dörrar som har svetsats igen av en totalitär regim.

Välkomna ut ur askan och in i elden.

I skrivande stund har närmare 3 700 människor dött av viruset i Sverige. Bland andra Adam Alsing, som ledde ”Big brother” när programmet lanserades i Sverige år 2000 – och även under många år efter det.

Det har, kan man väl lugnt säga, varit lite svårare än vanligt att engagera sig i vad som har utspelat sig inne i ”Big brother”-huset.

Däremot undrar man ju uppriktigt hur de deltagare som har suttit i huset i flera månader ska hantera att komma ut i en helt annan värld än den de lämnade. Hur mycket har de fått veta? Har de förstått vidden av det som händer? Har de anhöriga de tvingas återse genom ett fönster?

Och den kanske största frågan av dem alla:

Kunde verkligen inte programledaren Malin Stenbäck och sidekicken Moa Wallin, ens med gemensamma krafter, formulera några rimliga frågor kring detta? Eller blev de tillsagda att inte lägga sordin på stämningen?


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv


Av: Karolina Fjellborg

Publicerad:

LÄS VIDARE