Tvinga Tingvall att lägga fram bevisen!

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-08-17

Sluta fokusera på farten som största dödsorsaken i trafiken - ändra på trafikbeteendet i stället

Över 20 000 fortkörare fotograferades i juli när de passerade polisens kameraskåp. Och Claes Tingvall på Vägverket jublar i medierna. Stora rubriker:

”Kameraskåpen gör nytta. De sänker hastigheten och bidrar till ökad trafiksäkerhet.” Tidningarna gör sig till okritiska megafoner åt myndigheten.

Att kameraskåpen sänker hastigheten är väl självklart. Knappt värt en notis. Jag själv undviker alltid att köra för fort förbi skåpen. Jag är ju inte dum i huvet. Klart jag bromsar in. Precis som alla andra uppmärksamma bilister med självbevarelsedrift.

Det är klart att Vägverkets mätningar visar på sänkta hastigheter vid skåpen.

Och? Vad är det märkvärdiga med det?

Någon som trodde något annat?

Men tydligen behövs högutbildade, statligt avlönade forskare och statistiker för att komma fram till att kamerorna sänker hastigheten.

Vilka är genierna? Skulle vara roligt att träffa någon av dem. Om professor Tingvall får som han vill (och det får han alltid) står det snart 300 nya skåp längs vägarna. Över 1 000 totalt.

Som kan sänka hastigheten på ytterligare några vägsträckor. Och få nya rubriker.

Men den springande punkten är ju själva trafiksäkerheten. Inte om hastigheten sänks en eller ett par kilometer i timmen. Utan om trafiken blir säkrare.

De där statligt avlönade genierna har totalt misslyckats med att visa hur ett par kilometer sänkt hastighet minskar antalet olyckor.

Varför skulle antalet döda och svårt skadade minska bara för att hastigheten på en sträcka längs Väg 45 eller 22 eller 276 eller någon av alla andra vägarna sänks med två kilometer i timmen?

Varför svarar ni aldrig?

Om ni är genier och professorer så kläm fram med svaret!

Vad jag vet har fartkamerorna inte gjort annat än ställt till en massa otrivsel i trafiken, förutom att de dragit in över 30 miljoner i böter till statskassan bara under semestermånaden. Pengar som hederliga svenska familjeförsörjare behövde till viktigare saker.

Folk dör ungefär som vanligt på vägarna, och det beror inte på att vanliga ansvarsfulla bilister kör lite över fartgränsen. Nej det beror på slarv, otur, ouppmärksamhet och fylla. Och på de unga pojkarna med dåligt omdöme, de som tror att de är odödliga. Men som i alla fall är tillräckligt smarta för att inte låta sig fotograferas av polisens kameror.

Juli månads olycksstatistik handlar alldeles för mycket om unga pojkar med dåligt omdöme. Om ovana motorcyklister, och om bilister som inte tittar efter motorcyklar. Om farliga vänstersvängar och korsningar. Och om fylla.

Men mest av allt om otur. Sånt som kameraskåp och sänkta fartgränser aldrig kan rå på.

Hur skulle ett kameraskåp ha räddat den äldre damen som drunknade i bilen eller den unga kvinnan som dog när en älg slet loss taket från småbilen hon färdades i?

Flera olyckor handlar om dålig koll i korsningar och vid vänstersväng. Med otur slutar det illa. Men vad kan ett kameraskåp eller sänkt hastighet göra?

Ett par otäcka frontalkrockar med lastbilar, en var sannolikt ett självmord. Hur förhindrar kameraskåp att olyckliga människor styr rätt mot en mötande bil för att ta livet av sig?

Och det stora problemet i trafiken är de unga pojkarna.

De som testar gränserna och kör över sin förmåga. Som inte lärt sig skillnaden mellan lek och allvar. Som aldrig lärt sig att inte köra på fyllan.

Och tre döda 17-åringar på motorcykel under en enda julivecka, det är tre för många. Någon skulle ha talat allvar med dem. Innan. Men kameraskåp, på skogsvägen? Knappast.

Men när semestern är slut buntar Vägverkets Claes Tingvall ihop alla döda och kräver sänkta hastigheter och fler kameraskåp. Som vanligt.

Trots att hans lösningar inte hade räddat någon enda av dem som dog i trafiken under juli månad.

På 1960-talet jobbade Sverige med trafiksäkerhet långsiktigt och klokt. Det gav resultat. Sverige blev världens säkraste trafikland.

Vi måste börja om där vi slutade någon gång på 1970-talet. Börja om med Barnens trafikskola, med polisen i skolan, med Televinken. Vi måste få tillbaka kampanjerna och maningarna i radio och tv. Vi måste ta tag i attityderna, både till slarv, övermod och fylla.

Och vi måste sluta fokusera på hastigheter.

Osynlig hojåkare en trafikfara

Tack för alla dina artiklar om mc-olyckor. Jag satte orange reflextejp framtill och på backspeglarna på min mc, något som direkt gav effekt. De bilar som

tidigare utan att stanna dök upp från

sidovägar såg mig och dessa incidenter upphörde nästan helt. Likaså såg bilisterna mig bättre när jag kom ikapp, de gick åt höger och släppte förbi mig. På körskolorna pratar man alldeles för lite om att vara observant på omgivningen. Kommer man till en korsning med en bil framför sig så kör man bara inte om! Lika viktigt att vara extra

observant på mötande i korsningar. Man kan göra oerhört mycket själv om man är medveten om farorna. Istället för att prata beteenden använder

körskolorna teknikträningarna, som slalomkörning, som ”mjölkkor”. Med mer tid till trafikbeteende skulle många ungas liv kunna sparas.

När det gäller kameraskåpen tror

jag att det finns en dold agenda. Något man inte talar högt om. Efter engelskt mönster vill man övervaka trafiken

för att kontrollera alla som färdas på vägarna och kanske komma åt brottslighet. Då är det inte tal om någon personlig integritet. Trafiksäkerheten är bara en förevändning för att få upp

skåpen utan alltför mycket diskussion – men vad kommer sedan?

Sune Rytter, f.d. återfallsknutte

Följ ämnen i artikeln