Vårkänslor hos unga män dödar i trafiken

Robert Collin

Djursholms torg, tidig lördag kväll och jag passerar Konsum. Det är vårljummet i luften, blommor i rabatterna och trädens blad har just spruckit ut.

En ung grabb, knappast fyllda tjugo, med en jämnårig kompis i passagerarsätet gasar iväg från gänget de stått och snackat med.

Med ett spinnande bakhjul, lätt sladd som häver sig själv mitt i kurvan för att motorn i den röda Volvo 740 är för klen, och sen iväg åt Stockholmshållet.

Full gas, snabba växlingar och strax bortom synhåll.

Härligt! Riktiga vårkänslor hos en ung man med färskt körkort.

Åsunda i Gästrikland, sen kväll på valborgsmässoafton för snart en månad sedan. En ung grabb gasar iväg med sin kompis i mammas bil.

Härligt! Riktiga vårkänslor hos en ung man som snart ska ta körkort.

Full fart, snabba växlingar, men så lite för fort i en kurva.

Grabben tappar kontrollen, bilen kör av vägen i en sladd som bara blir värre.

Bilen klyvs mot ett stadigt träd. Båda pojkarna dödas direkt.

I Djursholm gick det bra. I Åsunda dödades två unga människor.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit om unga pojkars attityd i trafiken. Och om deras behov att hävda sig inför kompisar och flickvänner.

Och jag vet inte hur många mejl jag fått från föräldrar och andra kloka vuxna. Och faktiskt från en och annan ung grabb.

Men jag vet att det tar lång tid för droppen att urholka stenen.

För politiker som kan påverka, Vägverkets tjänstemän med Claes Tingvall i spetsen och polisen som sällan syns i skolan numera, alla de som verkligen borde

fundera lite, dem hör jag sällan av.

Eller ända tills nu, aldrig.

Men nu kom det ett mejl från James Svensson som är brandman i Malmö och som ägnar hälften av sin tid på jobbet åt att ta hand om folk som skadats, eller dödats, i biloyckor.

–?Det är så tragiskt varje gång man kommer ut till en sån där olycka, säger James. Jag såg att ungdomarna for illa. Och tänkte att jag måste göra något.

En gång satt James hos en ung pojke som cyklat ut i gatan rätt framför en bil.

–?Han dog när ambulansen kom fram till olycksplatsen. Det kändes så meningslöst.

Då skrev James till Vägverkets Skyltfond som delar ut pengar till olika trafiksäkerhetsprojekt och fick anslag för att kunna prata om attityder med ungdomarna i Malmös gymnasieskolor.

Och det är där vi måste börja.

Vi måste förklara vad som passar och vad som inte passar i trafiken. Om attityderna. Om att koncentrera sig på trafiken. Om att inte pyssla med annat.

Pojkar vill alltid testa gränserna. Det börjar innan de kan gå, och sen fortsätter det med stoppsladdar på cykeln, trimmade moppar, våghalsig skidåkning

utanför pisten och alldeles för mycket chanstagning på vägarna.

Från spädbarnstadiet upp till vuxen ålder – helst inför publik. Först räcker det med mamma, sen är det kompisarna.

Först brukar det inte bli värre än lite skrubbsår.

Men i bilen kan det sluta riktigt illa.

Flickor har inte samma drift att testa gränserna. Eller att imponera.

Därför måste vi jobba hårdare med pojkarna. Och vi måste börja redan i skolan.

Tjata, tjata, tjata. Tills det sitter. Om vi verkligen menar något med nollvisionen.