Så träffar du rätt i beg-bildjungeln

Tio tips som kan göra din beg-bilaffär lyckad

Nybilsförsäljningen sjunker – men än finns

det liv i begagnathandeln.

Tänker du också byta bil i höst?

Aftonbladets Staffan Borglund bjuder på en

begagnatbibel så att du undviker fällorna. Ta med den till bilhallen, och kom i håg – pruta stenhårt!

1. Detektivarbete

Kolla med hjälp av säljarens legitimation att han/hon är bilens ägare. Ring bilregistret (077 –114 15 16) och ta reda på om bilen är behäftad med skatteskuld eller leasing-spärr. Bilregistret upplyser också om bilen är belagd med körförbud.

Kolla med föregående ägare att bilen är betald. Han eller hon kan dessutom ge värdefull information om tidigare reparationer, krockskador och mätarställning.

2. Exteriör

Gå först ett par långsamma varv runt bilen för att syna karossen. Kolla att sidorna är raka, bulnader skvallrar om plast, spackel och oseriösa reparationer. Undersök den nedersta decimetern runt bilen extra noga, det är där rosten först får fäste. Känn med fingrarna längs skärmkanter och trösklar. Öppna dörrar, motorhuv och baklucka och syna kanterna och den vikta plåtfalsen – typiska rostställen! Offra byxknäna och besiktiga underredet – se efter att det inte är buckligt eller rostigt i golv och balkar. Passa på och kolla att det inte rinner olja från motor, växellåda eller bakaxel samt att drivaxlarnas gummidamasker är hela. Är avgassystemet fräscht?

3. Motor

Dra upp oljestickan, oljan ska helst vara gyllenbrun och nivån ska ligga mellan stickans markeringar. Kolsvart olja tyder på slarv med servicen, grådaskighet och/eller vita inslag i oljan betyder att vatten blandat sig med oljan. Kan bli dyrt. Byt objekt.

Skruva av locket till kylaren eller kylsystemets expansionskärl, men bara om motorn är kall! Brunaktig kylarvätska betyder att den borde bytas, olja i vätskan tyder på grav motordefekt. Byt objekt.

Starta motorn när den är kall, lyssna noga efter missljud vid olika varvtal. Onormalt tickande eller knackande läten är dåliga tecken, en frisk motor går jämnt.

Ta en ordentlig provtur så att motorn hinner nå rätt arbetstemperatur, gör sedan om samma ”lyssningsprocedur” under huven. Håll ett öga på tempmätaren under turen, visaren ska stå stadigt på normalt värde och får inte ”flaxa” fram och tillbaka.

Fråga om motorn har kamaxelrem (de flesta någorlunda moderna motorer har det) och kolla med verkstaden vid vilket miltal remmen ska bytas.

Normal intervall är cirka 8 000 mil men det kan även vara 6 000 eller 10 000. Kamremsbyte vid rätt miltal är livsviktigt, en brusten eller överkuggad rem kan kosta 30 000– 40 000 kronor. Kolla när remmen

senast är bytt, det brukar stå i servicehäftet eller på en klisterlapp i motorrummet. Kamremsbyte brukar kosta mellan 2 000 och 4 000 kronor.

4. Bromsar

Tryck mjukt på pedalen i landsvägsfart och känn om den pulserar eller vibrerar.

I så fall är någon eller några bromsskivor skeva eller rostiga.

Prova att bromsa hårt från samma fart på jämn väg. Pedalen ska ha god marginal till bottenläget och får inte sjunka när du håller konstant press.

Känn i ratten att bilen inte drar sig åt endera hållet.

Handbromsen kollar du antingen i en rejäl backe eller ännu hellre på en grusplan: dra i kryckan i cirka 30–40 km/tim, stanna och se att båda hjulen gjort spår i underlaget.

När du ändå stoppat kan du enkelt ta reda på om bromsarna ligger an på något hjul: släpp P-bromsen, lägg ur växeln och knuffa på bilen. Orkar du inte rubba bilen nyper något av bromsoken och måste renoveras.

5. Styrning

Kör på slät väg. Känn att styrningen är stadig och glappfri. Om bilen har servostyrning, parkera och vrid ratten till ändlägena. Motståndet ska vara lika åt båda hållen. Det ska inte gnälla från servopumpen.

6. Koppling

Kör på växel 4 eller 5 i 50–70 km/tim, tryck gasen i botten samtidigt som du ”kickar till” kopplingspedalen. Motorvarvet får inte svaja, kopplingen ska greppa direkt.

Känn efter att det finns en viss dödgång i pedalen när den är uppsläppt. Är det motstånd i pedalen direkt är kopplingen ”på gång” eller måste justeras.

7. Växellåda

l Manuell låda: Stäng av radio och fläkt och LYSSNA. En sliten växellåda varnar ofta genom missljud. Lyssna efter antingen molande, morrande, väsande eller vinande ljud. Prova på alla växlar och vid olika varvtal.

Slitna synkroniseringar ger en ”taggig” känsla i växelspaken när man växlar, oftast mellan 1:an och 2:an eller mellan 2:an och 3:an. I riktigt dåliga fall hörs ett skrapande ljud. Kör på alla växlar och släpp gasen utan att frikoppla. Växeln får inte hoppa ur sitt läge.

l Automatlåda: Dra upp växellådans oljesticka och kontrollera oljans färg. Den ska vara klarröd. Svart eller brunaktig olja som luktar bränt tyder på misshandlad, och icke, servad automatlåda. Kör och känn efter att lådan växlar distinkt och utan tvekan men utan att ”hugga” i växlarna. Fel i växellådan är som regel dyra att åtgärda.

8. Elektriska funktioner

Prova alla elprylar, från vindrutetorkare till strålkastartvätt och elbakruta. Slitna knapp- och spakfunktioner är ofta dyrare att fixa än man tror.

Om bilen har luftkonditionering, kolla noga funktionen! Ac:n trasslar ofta på bilar äldre än fem, sex år. Reparationen kan kosta mer än du anar.

Testa så här: Kör motorn utan luftkonditioneringen inkopplad, ställ värmereglagen på maximal kyla. Håll handen framför något av utsläppsgallren och tryck efter en stund igång ac:n. Funkar den så känns det på den kallare luften. Är det vinter och svinkallt ute kan det vara knepigare. Öppna då motorhuven och lokalisera kylanläggningens kompressor, låt någon starta respektive stänga av ac:n. Kolla om kompressorn startar/stannar.

9. Däck/stötdämpare

Testa så här: Gunga bilens fyra hörn, gungandet ska upphöra så fort du slutar. Se efter om stötdämparna läcker. Lite fukt är ingen katastrof men det får inte rinna längs fjäderbenet. Känn att bilen rör sig distinkt på vägen och inte niger eller kränger onormalt. Dåliga dämpare ger förutom försämrade vägegenskaper längre bromssträcka.

Är däcken fräscha? Finns vinterhjul?

10. Interiör

Hel, ren och fräsch insida vittnar om aktsamhet. Sjabbighet tyder på vanvård. En väl inrökt kupé är nästan hopplös att få helt luktfri igen.

Skrapat insteg, nött och nedsutten förarstol, blank ratt och slitna pedalgummin kan betyda många (dolda?) mil, men etaljerna är lätta att byta.

Staffan Borglund