Slarviga bilister farligare än berusade förare
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-30
Den svenska mönsterbilisten slarvar och blir farlig i trafiken.
Visst, han är nykter och håller fartgränsen. Och har en ny säker bil med alla tekniska hjälpmedel och den modernaste säkerhetsutrustningen.
Men det räcker inte.
För en bra bilist måste vara aktiv också. Observant. Fokuserad. Och ägna sig till hundra procent åt bilkörningen. Sverige, det är landet där man inte behöver ta ansvar själv. Och det gäller inte minst i trafiken.
Enligt de budskap vi får från politikerna, polisen och Vägverket och som vi ibland kan läsa i tidningen eller se på tv, så behövs det bara att man är nykter, inte kör fortare än hastighetsgränsen och har en ny bil med antisladdsystem så går allt bra.
Inget kan vara mer felaktigt.
Jag kommer just hem från nära tusen mils bilkörning i Argentina. Och jag får samma tankar som varje gång jag kört bil i något u-land - varför dör inte folk där borta som flugor i trafiken?
Bilarna är rishögar, som var krockfarliga redan när de var nya för 30 år sedan. Dåliga däck körs tills de är helt nerslitna. Bilbälten finns knappt, används sällan och aldrig i baksätet. Mamma har ofta ett eller två småbarn i framsätet med resten av släkten där bak.
Argentinarna är nog mindre nyktra än vi, men håller å andra sidan hastighetsgränsen bättre (de får köra fortare på sämre vägar, så det faller sig naturligt).
Men varför dör inte ännu fler i trafiken?
Därför att argentinarna KÖR bil. De är just så aktiva och observanta som bilister måste vara. Och de är det av ren självbevarelsedrift. Eftersom trafiken är så farlig.
Det finns minst lika många mobiltelefoner i Argentina som i Sverige. Såg jag några som pratade i telefon när de körde? Ja, några enstaka.
Såg jag någon som sms-ade? Nej, ingen.
Såg jag någon som grävde efter något i handskfacket, pillrade med mp3-spelaren eller som sträckte sig efter en tappad napp? Nej.
Och - såg jag en enda fotgängare kliva rätt ut i gatan utan att se sig om? Nej, ingen.
Nu visar statistiken att det trots allt dör betydligt fler i Argentina än i Sverige. Men det är inget vi ska yvas över. För om vi lät svenska bilister köra i den argentinska trafiken, och med de argentinska bilarna skulle det dö många, många fler än med argentinarna själva vid ratten.
Ett par svenska trafikolyckor jag läste om när jag var borta är typexempel på svenska slarv-olyckor.
Tre bilar på Tranebergsbron krockar i infartstrafiken och det blir timslånga köer. Var någon av förarna berusad? Tror inte det. Körde någon snabbare än fartgränsen? Nej, knappast mitt i rusningen. Hur kunde olyckan då hända? Jo, någon eller några hade slutat att köra bil. De pysslade med annat när bilen framför saktade in.
En dödsolycka en vecka tidigare, en lastbil på E4 söder om Härnösand kör in i en stillastående lastbil vid vägkanten. Mitt på ljusa dagen. Samma fråga igen: Var föraren som kom bakifrån berusad? Eller körde han fortare än fartgränsen? Nej, jag tror inte det. Men jag gissar att han höll på med annat än bilkörning.
Slarvet är den överlägset vanligaste orsaken till trafikolyckorna i Sverige. Det är inte lätt att sluta slarva. Jag vet, för jag slarvar själv. Men vill vi minska antalet olyckor måste vi försöka. Vi måste bli lika bra bilförare som argentinarna!
