Glassigt möte med våren

Benjamin Ekroth

Vi körde nedcabbat med nya C70 till Tyskland

Visst låter nya Volvo C70, Hamburg och påsk som en solskenshistoria. Det blev det också. Nästan hela tiden.

På redaktionen kändes det så bra. Möta våren i Tyskland i en cab. Men inte ens Volvo verkade tro på den idén.

När vi står vid Öresundsbron och ska fälla ner taket hittar jag ingen vindavvisare. I stället har Volvo skickat med snökedjor. Solen skiner men vinden är iskall, så en vindavvisare hade suttit fint.

Nåja. Stolsvärmen på max, sidorutorna uppe och fläkten på full värme. Jo, det funkar riktigt bra trots att vi råkar ut för allt som ett aprilväder har att erbjuda.

Imponerande ljud

Att hålla 200 kilometer i timmen på Autobahn genom ösregn och ändå kunna njuta av den utsökta stereon (som kostar 10 000 extra) och föra ett samtal i någorlunda normalt tonläge är inget annat än imponerande. Med en vindavvisare hade det gått ännu bättre och vi hade sluppit stela axlar.

Bakom ratten i nyss ansiktslyfta Volvo C70 är det inte vädret eller den uteblivna vindavvisaren som vi lider av. Det är stolarna som inte räcker för långgresan.

Den korta dynan ger en påtaglig träsmak hur man än sitter. Och benen finns det inte mycket plats att sträcka på. Inte alls likt Volvo.

Men så är inte C70 någon stor bil. Egentligen borde den heta C50 eftersom den bygger på S40 och V50. Och det leder oss in på en annan tråkighet.

Mer flärd, tack!

Instrumentbrädan och mittkonsolen. Det är givetvis en ren smaksak och alla på redaktionen håller inte med mig, men jag tycker att den minimalistiska interiören från V50 har passerat sitt bäst-före-datum. Det känns i torftigaste laget i en cab som vill konkurrera med finbilar som Audi och BMW.

Med ett grundpris på över 400 000 för värstingen T5 hade jag önskat mig mer flärd. Även om mycket har gjorts om utvändigt och invändigt. Nya C70 har fått elegantare drag, lånade från nya, och väldigt snygga, S60.

Ingen billig lösning

Å andra sidan har C70 ett plåttak och det är ju ingen billig lösning. De dagar du inte kan köra med taket nere så har du en väldigt snygg coupé i stället. En del vindbrus hittar in i kupén med taket uppe, men det är svårt att undvika. Det är ju trots allt en smidig kompromiss av och för nordbor.

Men det är en lösning som stjäl utrymme från bagaget. Bagageluckan öppnar bra och med taket på plats så ryms 362 liter, väl godkänt. Om taket fälls ner så krymper utrymmet avsevärt och då ryms bara några mindre väskor på totalt 170 liter. Är man två på resan går det ju alldeles utmärkt att lasta i baksätet, men det är synd eftersom två vuxna sitter riktigt bra där bak.

Ska du åka långt får du helt enkelt välja – vännerna eller packningen. Men platta paket, som ett par tre flak öl från bordershopen i Puttgarden, ryms utmärkt även med taket nere.

I Danmark följer jag min vana trogen och navigerar alldeles fel. Vi vill till Rödby, för att ta färjan till Puttgarden, men märker att något är galet när vi hamnar i Odense.

Lita inte på navigatorn!

Vad har gått fel nu då? Jag kollade ju navigatorn. Allt är rätt. Förutom att rutan ”välj bort färja” råkar vara ikryssad. Men det är inte läge att vända. Vi får i alla fall köra över Stora Bältbron. Annars är den extra omvägen genom ett regnigt Danmark ingen upplevelse.

På vägen hem lyckas vi i alla fall ta färjevägen mellan Puttgarden och Rödby. Betydligt snabbare och smidigare, vi hinner knappt äta något från den lastbilschaffisanpassade menyn i restaurangen innan det är dags att hoppa i bilen och rulla i land igen. Nästa gång dubbelkollar jag navigatorn. Eller läser på kartan. Hur svårt kan det vara?

På Autobahn trivs Volvo C70. Den är klippstabil även i riktigt höga farter. Vi kör just T5, värstingen med 230 hästkrafter, som Volvo tror blir storsäljaren. Personligen skulle jag välja en mindre motor. Det är vid sidan av Autobahn som cabbar kommer till sin rätt.

Vi vill ju finåka, känna dofter och höra fågelkvitter på mysiga småvägar. Då behövs inte den största motorn, även om den mullrar fint. För att vara en så pass liten bil är T5:an dessutom väl törstig. Visst, det är mycket motor, men att sällan komma under 0,9 liter milen är inte okej.

Det finns flera motoralternativ. Två mindre bensinmotorer. Eller varför inte välja en diesel?

Med ett grundpris på 351 000 kronor för minsta, och fina, bensinmotorn på 140 hk har du 50 000 goda skäl att skippa T5:an.

Att cruisa runt i Hamburg kräver definitivt ingen stor motor. Vi glider runt i nybyggda Hafencity och hamnar i gott sällskap.

För dagen värmer vårsolen med hela 15 plusgrader och fler än vi tycker att det är en bra idé att titta på de läckra husen från en cab. Med all rätt.

Just där och då faller allt på plats. Det finns bara goda skäl att åka nercabbat.

En välmående bilstad

Hamburg är en välmående stad av bilparken att döma. Just Volvo C70 ser vi många av.

Själv blir jag alldeles till mig av att se en mattsvartlackerad Aston Martin DBS på Reperbahn. Vågat färgval för en bil runt 2,5 miljoner – ett pris som skulle ge mig fem maxutrustade Volvo C70 T5. Och pengar över att lackera dem i regnbågens alla färger.

Åh, alla dessa svåra beslut man måste fatta ... eller slipper fatta.