Toyota lyckas med sin nollvision

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-07

Dra i snöret - därför lämnar aldrig en slarvigt hopsatt bil det löpande bandet.

Varje vecka får jag ett par mejl från människor som har problem med bilen. Ibland handlar det om något bagatellartat fel, men som verkstaden inte lyckas fixa. Ibland handlar det om fel som är direkt trafikfarliga. Ofta är bilen ett måndagsexemplar där allting krånglar.

De här breven har en sak gemensamt - de handlar aldrig om Toyota! De handlar om BMW och Mercedes. Saab och Volvo, alla bilar från Volkswagenkoncernen, inklusive finbilen Audi, de handlar om Citroën och Peugeot, ja de handlar om lågprisbilar och lyxbilar, men de handlar aldrig om Toyota.

och Nissan kan få en släng av sleven någon enstaka gång, och koreanerna är ofta på tapeten, men aldrig någonsin Toyota.

En gång i mitten av 1990-talet skulle jag testa en Toyota Camry. Första dagen var allt som vanligt, det var en helt normal felfri Toyota.

Men när jag skulle till jobbet nästa morgon upptäckte jag två fel! Varken vindrutespolaren eller bakrutedefrostern fungerade.

När det gällde spolningen hade jag mina misstankar, och en koll ner i spolarbehållaren räckte för att upptäcka att den som fyllt spolarbehållaren hade snålat på spriten. Det hade helt enkelt frusit, ett fel som knappast gick att lasta Toyota för.

Men bakrutan var fortfarande immig, utan självklar förklaring.

Jag svängde in till Toyotaverkstaden i Täby där man genast började söka fel. Och till slut avslöjades problemet: den ena kabeln till elbakrutan hade klämts av när bakrutan monterades.

Mekanikern blev upphetsad när han såg kabelbrottet, som om han gjort en viktig upptäckt, och verkmästaren som tillkallades tog med sin kamera för att fotografera bildbevis.

Det visade sig att varje verkstad hade en kamera för att ta bilder på eventuella fel och sen skicka dem till Toyotas Europakontor.

Verkmästaren plåtade den avklippta kabeln ur olika vinklar och påstod att det var det första monteringsfel han någonsin sett på en Toyota.

Som biljournalist kände jag mig också lite speciell som fått vara med om ett sådant unikt ögonblick.

Ett par dagar senare rotade jag runt i bilen på det där typiska biltestarmanéret. Jag öppnade allting, kollade, klämde, kände, böjde, vred för att bedöma kvalitet och funktion.

Så lyfte jag på baksätet för att fälla fram ryggstödet - och då - då gör jag en ny upptäckt. Golvet under sätet är fullt av glassplitter!

Nu är det dags för ett samtal till Toyotas presschef Bengt Dalström.

- Aha, säger Benke, den där bilen hade ett inbrott och fick en ny bakruta hos en glasmästare i Skåne.

- Aha, tänker jag, det var alltså han som klämde av kabeln till elbakrutan ...

- Aha, fortfarande ingen Toyota med ett monteringsfel från produktionen.

För ett par veckor sedan hade Toyota en helsidesannons där man beskrev Toyotas tillverkningsfilosofi, den som går ut på att tillverka produkter med noll fel.

En av "hemligheterna" som skiljer Toyota från andra är ett snöre vid det löpande bandet, ett snöre vid varje arbetsplats. De anställda uppmanas att dra i snöret och stoppa bandet så fort de upptäcker någon brist eller något problem.

Därför lämnar aldrig en slarvigt hopsatt Toyota bandet. Metoden är lika enkel som effektiv, och den skulle kunna användas överallt i samhället.

Inte bara hos de andra bilföretagen utan i skolan när någon grabb ropar "hora" efter en tjej, i familjen när ungarna inte dukar av eller städar sitt rum, på jobbet, i trafiken och varför inte i politiken.

Ja, jag kan till och med tänka mig att det smyger in grodor i tidningarna på samma sätt. Trots att flera kolleger sett, läst och begripit, eller åtminstone misstänkt, att det här är nog inte rätt, så får felen passera av ren slapphet.

Det krävs ett visst civilkurage för att stoppa det löpande bandet hos Toyota. Men resultatet är - felfria bilar. Något att tänka på.