Sverige kan också göra mer, Löfven
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-09-07
C: Många vill hjälpa till – nu måste politikerna agera
DEBATT. De senaste dagarna har något stort hänt. Människor har rest sig ur sina soffor och börjat agera. Det startas en mängd nya initiativ och de ideella organisationer har sett ett växande inflöde av både pengar och personer som vill engagera sig. Det är fantastiskt och ett absolut måste för att vi ska kunna välkomna alla nya invånare i vårt land på ett bra sätt.
Vi i Centerpartiet har det senaste halvåret presenterat en mängd förslag för förbättrad migrations- och integrationspolitik. Vissa av dem skulle kunna genomföras direkt och andra, såsom att se över transportörsansvaret eller omförhandla EU-förordningar, tar längre tid. Nu behövs tydlighet kring vad vi politiker kan göra snabbt för att minska lidandet för alla dem som befinner sig på flykt.
Det första som måste till är en ökning av antalet kvotflyktingar vi tar emot med hjälp av UNHCR. I dagsläget tar vi bara emot 1900 personer. Det här är det snabbaste och enklaste sättet att utöka möjligheten att ta sig hit på laglig och säker väg.
Vi bör även ge humanitära visum till anhöriga från konfliktområden som redan har en familjemedlem på plats i Sverige. I dagsläget är handläggningstiden för den här typen av ansökningar alldeles för lång. Det finns flera exempel på att man inte kunnat vänta utan istället tagit de sista pengar man haft för att betala människosmugglare och riskera livet. Det här måste få ett slut. Ju tidigare familjer får återförenas desto mindre lidande och desto snabbare etablering i samhället.
Vi behöver inrätta ett snabbspår så att den som kommer från ett konfliktområde lättare kan arbetskraftsinvandra. Har man jobb och bostad ordnat i förväg så ska man inte behöva sitta väntandes på en otrygg plats. Människor som kommer hit för att jobba bidrar dessutom till ökade skatteintäkter och därmed ökade möjligheter att hjälpa fler.
Genom att både vi partier och medborgare ökar pressen på de ansvariga kommunpolitiker som idag tar emot för få flyktingar skulle vi kunna öka antalet tillgängliga platser. I samband med det måste kommunerna få full ekonomisk kompensation för sina kostnader. Vi vill även med avgifter se till att alla kommuner tar sitt ansvar för flyktingmottagandet, men det kommer ta tid att inrätta ett sådant system.
För att riktigt snabbt få fram fler bostäder måste vi få till ett fungerande system för alla som, inte minst de senaste dagarna, anmält sig frivilliga att inhysa flyktingar. I dagsläget finns inget sådant. Vi svenskar bor väldigt stort och många har dessutom fritidshus som står tomma största delen av året.
En grupp frivilliga jobbar nu för fullt med att få igång en matchningstjänst, i samarbete med det tyska Refugees welcome. Här behöver Migrationsverket och kommunerna se till att vara lösningsfokuserade. Migrationsverket är redan igång med att förbättra samarbetet med kommunerna vid etablerandet av nya asylboenden, bland annat genom ett pilotprojekt i Västervik, och även det kommer att leda till fler platser.
Förutom dessa akuta åtgärder finns det mycket mer som behöver göras, på alla nivåer, inte minst för att människor snabbare ska komma i jobb. Men för oss politiker är det allra viktigaste att hitta konkreta sätt att snabbt hjälpa människor i nöd. Vi får inte låta våra fyrkantiga system stå i vägen längre.
Det här är Centerpartiets förslag, men det är regeringen som måste genomföra dem.
I flera uttalanden har dock regeringen, nu senast i statsministerns tal vid den stora manifestationen på Medborgarplatsen, undvikit att tala om Sveriges ansvar och i stället hänvisat till att det är andra som ska göra mer. Det oroar mig och jag hoppas innerligt att de tänker om.
Givetvis ska vi fortsätta trycka på i EU och på internationell nivå, men även vi i Sverige kan göra mer. Det är lätt att prata och säga att man står upp för fina värderingar, men det som nu krävs av oss politiker är att vi också agerar.
Johanna Jönsson
Riksdagsledamot, migrations- och integrationspolitisk talesperson (C)