Kompetensen kring kärnkraft en bristvara
Replik från 28 akademiker om vad regeringens kärnkraftsamordnare behöver göra
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-11-21
REPLIK. Regeringen ska tillsätta en kärnkraftsamordnare som del i färdplanen för ny kärnkraft.
Vi står inför flera avgörande utmaningar för att klara klimatmålen. Befintlig kärnkraft har stora behov inom underhåll, livstidsförlängning och effektökning och ny kärnkraft inom planering, säkerhetsdesign och licensiering. Dessa utmaningar täcker dessutom energisystemet som helhet.
Vi välkomnar den nya färdplanen och tillsättningen av en samordnare som kan ta ett helhetsgrepp över utmaningarna och säkerställa att alla pusselbitar faller på plats.
Kompetensbehovet är i linje med ambitionsnivån. Kompetens finns hos människor som har kunskap, erfarenhet och expertis och detta tar lång tid att bygga upp.
Sverige har investerat väldigt lite i att uppehålla den befintliga expertisen och behovet av ny kompetens växer.
Det finns i dag enbart ett masterprogram i Sverige med fokus på kärnkraftteknik (KTH) och ett kandidatprogram (Uppsala). Ett masterprogram mellan Chalmers och Göteborgs Universitet planeras men har ej fått starta än.
Cirka 50 ingenjörer examineras nu ut varje år och söktrycket är växande. Samordnaren kommer behöva prioritera kompetensförsörjningen och se till att resurser finns för att utbilda tekniker (tre år), ingenjörer (fem år till) och experter (minst fem år till).
Vi föreslår att Sverige investerar i utbildningar med fokus på kärnenergiteknik och dess integrering i samhälle och industri; en forskarskola med fokus på kärnkraftteknik och relaterade vetenskaper; och livslångt lärande för branschen och samhället.
Vi föreslår att Sverige öppnar ett nytt strategiskt forskningsområde i kärnenergiteknik och att forskningsmedlen skalas upp för projekt genom utökade medel till Energimyndigheten.
Sverige behöver en klar nationell strategi för att stå starka på den globala arenan.
Människor, kunskap och expertis som möjliggör att Sverige på allvar kan ta sig an miljö- och klimatutmaningarna och samtidigt säkra framtida välfärd, måste nu prioriteras och det är hög tid att satsa.
Farid Akhtar, professor i materialteknik, Luleå Tekniska universitet
Peter Andersson, universitetslektor i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Didier Bathellier, postdoktor i kärnenergiteknik, KTH
Elina Charatsidou, doktorand i kärnenergiteknik, KTH
Fredrik Dehlin, doktorand i kärnenergiteknik, KTH
Christophe Duwig, professor i kemiteknik, KTH
Christian Ekberg, professor i kärnkemi, Chalmers Tekniska högskola
Robert Frost, forskare i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Sophie Grape, universitetslektor i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Jens Hardell, professor i maskinelement, Luleå Tekniska universitet
Ane Håkansson, professor i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Henrik Josefsson, universitetslektor i miljörätt, Uppsala universitet
Mats Jonsson, professor i oorganisk kemi, KTH
Mattias Klintenberg, professor i materialteori, Uppsala universitet
Marcus Lindahl, professor i industriell teknik, Uppsala universitet
Karim Mahmoud, doktorand i kärnenergiteknik, KTH
Ignas Mickus, postdoktor i kärnenergiteknik, KTH
Pär Olsson, professor i fysik, KTH
Stephan Pomp, professor i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Chong Qi, universitetslektor i kärnfysik, KTH
Teodora Retegan Vollmer, professor i kärnkemi, Chalmers Tekniska högskola
Sean Roshan Ghias, doktorand i kärnkraftssäkerhet, KTH
Henrik Sjöstrand, universitetslektor i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Andreas Solders, universitetslektor i tillämpad kärnfysik, Uppsala universitet
Peter Szakalos, forskare i korrosionslära, KTH
Faris Sweidan, postdoktor i kärnenergiteknik, KTH
Janne Wallenius, professor i reaktorfysik, KTH
Xicheng Wang, doktorand i kärnenergiteknik, KT
Häng med i debatten och kommentera artikeln – gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.