Till dem som har köpt min kropp
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-10-02
Debattören: Det här är ett avskedsbrev till de män som våldtagit och utnyttjat mig
Du kanske trodde att du gjorde mig en tjänst genom att betala mig bra. Sanningen är att jag inte ville ha dina pengar. Jag ville ha din bekräftelse. Få känna att jag dög till någonting. Att jag gjorde något bra. Och pengarna var bara en symbol för det.
Du kanske trodde att jag njöt av situationen. Att jag tyckte om att ha sex med dig. Att jag blev upphetsad av att ha en okänd äldre man över mig. Bakom mig, framför mig, och under mig. Värst av allt, i mig. De flesta av er har varit i min pappas ålder. Och ibland i farfars.
Sanningen är att jag blev illamående av hur dina händer rörde min kropp. Hur du med din mun och din andedräkt kysste mig. Och hur du med samma ögon som kollade i din frus ögon på er bröllopsdag och med den blick som du brukar betrakta dina barns första steg med, såg på mig. Betraktade min kropp som om jag vore en sak. För det var väl på det sättet du såg på mig? Som att jag var en sak som kunde köpas ute på marknaden.
Jag har hemska bilder i mitt huvud som jag enbart får bort om jag skär mig själv. Bilder om hur du med samma händer som höll ditt nyfödda barn tryckt i din famn, slog mig så hårt att jag oftast fick stora märken. Jag har även bilder av hur vissa av er på ett fruktansvärt sätt våldtog mig. Men det är väl sådant man får räkna med när man är en hora, enligt dig.
Du kanske tyckte att betala mig med några få hundralappar gav dig rätten till min kropp. Att göra precis vad du vill med den under en timme och sedan hämta dina barn ifrån dagis. Eller gå hem och fråga din dotter hur det gick för henne i skolan.
Jag får ofta samtal mitt i nätterna, av män som förväntar sig att jag ska ha långa erotiska samtal med dem tills dom får utlösning. En gång ringde du och frågade hur länge jag hade öppet. Som om du bara förväntar dig och tror att dina sexuella behov ska gå föra mina behov. Och att jag enbart sitter hemma och väntar på att någon ska ringa så att jag åter kan bli din ägodel eller sexleksak.
Du ska veta att jag är också en människa. Jag är född av en mor precis som du. Jag har en pappa, och syskon som inte är medvetna om att pengarna jag köpte deras julklappar av kom från dig.
Så vem är jag?
Jag är en vanlig tjej som älskar hästar och att springa runt i centrum med mitt tjejgäng. Jag är tjejen som åker och kollar på mitt syskonbarns luciatåg och går och säljer mig till dig efteråt.
Jag brukar till och med träffa dig under skoltid. Mina lärare har ingen aning om vad som pågår.
Till dig som köpte mig när jag fortfarande var ett barn: du ska du veta att det var andra gången någon man rört mig. Första gången var det en äldre man som förgrep sig på mig.
Efter att jag hade träffat dig gick jag hem och sov i min säng tillsammans med min "babyborn". Om du inte vet vad det är så är det en docka. Ja, så liten var jag.
Till dig som köpte mig när jag hade fyllt 18: rent juridisk var det inte lika allvarligt. Om man är myndig så ska man kunna ta ansvar för sig själv och sina egna handlingar. Man räknas som vuxen. Men jag är inte vuxen, jag bor i ett familjehem för att jag inte klarar av att ta hand om mig själv. Jag har aldrig fått chansen att vara barn. Så hur ska jag kunna vara vuxen?
Ni ska veta att för mig betydde det samma sak, oavsett hur gammal jag var. Det var samma grova och obehagliga manshänder som tog och tafsade på mig. Det var samma stirriga ögon som kollade obehagligt på mig. Och det var samma kränkning.
Jag skriver inte det här brevet för att du ska få sympati för mig. Med din fruktansvärda kvinnosyn kan du knappast känna något för någon.
Jag skriver det här brevet för att jag vill att du ska veta vilket svin jag tycker att du är.
Du manipulerade mig med pengar och ord om hur vacker jag var för att få mig att behaga dig på ett sätt jag inte tyckte var okej. Det var nästan så att när jag sa nej blev du mer upphetsad.
Men jag vill att du ska veta att du har ingen makt över mig. Det är också en anledning till att jag skriver det här. Det här är ett avskedsbrev. Du kan inte manipulera eller våldta mig mer. Jag är inte din ägodel nu. Du kan inte köpa mig.
Det kommer inte betyda att jag helt plötsligt kommer att bli hel igen. Jag kommer alltid att ha hemska minnen. På min bröllopsdag kommer jag fortfarande ha ärr i min själ och på mina armar som fysiska bevis på att du skadade mig.
Om jag någonsin kommer kunna lita på någon man igen efter det jag lät dig utsätta mig för, mot min vilja så vill jag ha en stor familj med många barn och en man som ser på mig med kärlek och ömhet i stället för din obehagliga blick som bara vill klä av mig.
Jag brukar se dig på stan. Varje gång svider det i min själ. Men var inte rädd för att jag skulle gå och prata med din flickvän som du så sött håller i handen inne på H&M. Jag skulle ha god lust att skrika ut det till henne, till hela världen att du utnyttjat mig. Det skulle kännas skönt. Men jag ska hålla käften och låta dig fortsätta att spela teater.
För en dag kommer du att vakna upp och inse vad det är du har gjort. Och det ska du få leva med resten av ditt liv.
Adjö.
Maria
(heter egentligen något annat)
Brevet har tidigare varit publicerat i flera lokaltidningar via HelaHälsingland.se