Rasismen finns – den behöver inte visas upp

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-06-27 | Publicerad 2014-11-04

Angela Larsson om UR-serien ”Diktatorn”

Deltagarna i ”Diktatorn”: Fanna, Gabriella, Sanna, Jimmie, Caroline, Navid och Elias. I svart Navid Modiri, programledare.

I UR:s dokusåpa ”Diktatorn” deltar ett gäng individer som medborgare i en diktatur, lydande under SVT:s regler. I senaste avsnittet (UR 4/11) framkom det att en av deltagarna, Jimmie Byström, hyste islamofobiska åsikter – han uttalade sig nedlåtande om muslimer.

Jag tycker inte att man ska få uttrycka rasism i tv. Eller ska få vara rasist i tv. Fick jag bestämma, skulle jag förbjuda allt sådant. Dessutom tycker jag att det är enormt sorgligt att detta är en kontroversiell åsikt, i ett samhälle som anser sig vara ett av världens bästa när det gäller mänskliga rättigheter.

Jag vet din tanke nu: ”censur!” Men det finns redan censur i Sverige – som då det gäller barnporr. Det är inte censur att allas åsikter inte finns representerade i alla program, hela tiden. För det första finns det inte tid för det. För det andra skulle det sluta med att public service om och om igen kränkte redan marginaliserade grupper. För det är ju där vi hamnar; det finns grupper i samhället som redan förtrycks systematiskt, och att släppa fram detta förtryck i allmänna medier är fel.

Med frihet kommer ansvar. Yttrandefriheten är inte rätten att säga vad du än behagar, den går djupare än så. Den är en av pelarna för ett demokratiskt samhälle, och därför måste en ständigt göra avvägningar med det i åtanke. Friheter som denna är till för att skydda oss, och även om det vore lagligt okej att uttala vissa åsikter – gör det saken rätt? Vad väger tyngst – att en person får säga sin åsikt om en redan förtryckt minoritet, eller att minoriteten ifråga befrias från ännu en rasistisk kommentar mot sig?

Nu följer nästan alltid frågan: ”men hur ska vi tackla rasism om folk aldrig får yttra sin rasism, så vi kan säga emot?”

Men vilken tackling då? Vem ska behöva lida för det? Det finns ju redan dussintals texter, debatter och mediesammanhang där rasism faktiskt tacklas, liksom som fobi mot hbtq-personer, sexism med mer. Det är verkligen inte nödvändigt att behöva upprepa rasistiska tillmälen för att skapa debatt. Vi vet att rasismen finns, och samhället behöver inte tusentals förklaringar som bara upprepar rasismen. Det i sig blir kontraproduktivt: kränkningen fortgår, och den utsatta gruppen slipper den inte.

På så sätt är Byströms uttalande om muslimer irrelevant för sammanhanget. Det räcker faktiskt med att han säger att han är sverigedemokrat. Han behöver inte förklara varför i ett av Sveriges största medier.

Jag anser också att det är djupt problematiskt att UR tar in en person som har burit nazistiska symboler och offentliggjort det, samt öppet uttrycker rasism, utan att kommentera det. Rasistiska och nazistiska åsikter och symboler får inte bli något vi betraktar som normala. Det kallas normaliseringsprocess, och är bland annat det som får rasism och nazism att växa.

Den dag en anser att rasismen är ett vardagligt inslag i samhället, ett som inte behöver kritiseras och bekämpas, finns det ingen mening med demokrati. Då har den, samt vi alla, redan förlorat.

Angela Larsson

Frilansskribent och aktivist

@taggigt på Twitter

Följ ämnen i artikeln