Funktionsnedsatta är inte viljelösa offer
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-04-17 | Publicerad 2011-04-15
Debattören: Prova att byta ut ordet ”funktionsnedsatt” mot ”svart”
”Det ska vara en gulligt levnadsglad mongoloid i år” skriver Petter Lindgren i Aftonbladet Kultur den 18 mars och åsyftar bland annat ”Hur många lingon finns det
i världen?”, den nya biograffilmen om Glada Hudik och TV3:s nya serie ”Världens bästa hotell” där ett gäng personer med intellektuella nedsättningar får tävla om ett jobb på hotellet.
Det Petter stör sig på är inte att de syns, utan att ”det styrs av ekonomiska intressen”. Han tycker det är ”pinsamt” att Sonet Film hakat på funkistrenden och anser att skådespelarna (med funktionsnedsättningar) ”blir utnyttjade till snöd vinning”. Men är inte Petters ord bara ett uttryck för gamla fördomar? Varför måste det vara ideellt och handla om välgörenhet så fort funktionsnedsatta är inblandade?
Som verksamhetsansvarig för modellagenturen Funki models, som arbetar för att människor med funktionsnedsättningar ska bli mer delaktiga i media och reklam, vill jag bara utropa ett spontant ”Halleluja!” inför faktumet att det äntligen är lönsamt att inkludera. Detta är något vi drömt om!
Mångfald handlar inte bara om kön och etnisk härkomst, det omfattar även personer med funktionsnedsättningar. Framsynta företag förstår att pluralism ökar organisationens sociala kapital samtidigt som det är ekonomiskt fördelaktigt. Och inte bara företagen tjänar på det, utan hela samhället. Att synliggöra och inkludera alla människor skapar ett mänskligare samhälle där man inte bara värderar människor utifrån deras prestationsförmågor.
Petter skriver vidare att deltagarna ”exponeras”, och där lyser inställningen igenom att deltagarna i ”Världens bästa hotell” är offer som inte har någon egen vilja. Jag tycker att de verkar högst kompetenta att fatta beslut och jag kan inte se att de utnyttjas eller behandlas respektlöst på något sätt.
Det roliga är att det som nu sker är en direkt upprepning av åttiotalet, då man började inkludera personer med utomnordiskt utseende. Klädföretaget Benetton gick i täten och fick massor av kritik, men det dröjde inte länge förrän de mest innovativa reklambyråerna hakade på trenden. I dag är etnisk mångfald en norm och en del av de flesta företags policy. Det kommunicerar att företaget är modernt och empatiskt. Dessutom har en betydande del av Sveriges befolkning – kunderna – en utomnordisk bakgrund.
Men vad många kanske inte vet är att 1,8 miljoner människor i Sverige uppger att de har någon typ av funktionsnedsättning, enligt SCB. Det är ungefär var femte person. Men var finns de i reklamen?
Patrik Lundberg skriver den 15 mars i Helsingborgs Dagblad att ”Det har gått inflation i populärkultur med funktionsnedsatta personer i huvudrollerna”. Säkert skrevs det artiklar 1988 med rubriken: ”Det har gått inflation i populärkultur med färgade personer i huvudrollerna”. I dag framstår den attityden bara som inskränkt.
Jag uppmanar alla mediearbetare (och andra tyckare) att delta i ett experiment: Varje gång du ska uttrycka en åsikt om människor med funktionsnedsättningar, prova först att byta ut ordet ”funktionsnedsatta” mot till exempel ”svarta” och hör hur det låter. Våra fördomar framstår då ofta med pinsam tydlighet.
För inte skulle väl Petter Lindgren ha skrivit: ”Det ska vara en gulligt levnadsglad afrikan i år. För visst är det många svarta i rutan just nu, och på bio.”?
Min förhoppning är att bilden av människor men funktionsnedsättningar som viljelösa offer byts ut mot en bild av medborgare som tar plats i samhället på lika villkor. Låt oss också vidga begreppet ”mångfald” så att alla får plats i det.
Lou Rehnlund