Glöm barn på caféer – det är sjuka gamla som diskrimineras
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-03-14
Sjukvårdslandstingsråd (FP): Patienters ålder får inte bli ett argument mot nya läkemedel
De senaste veckorna har åldersdiskriminering fått stor uppmärksamhet, sedan en caféägare ville kunna stänga ute småbarn från sin servering. En smärre folkstorm och allvarsord från Diskrimineringsombudsmannen fick honom på andra tankar. Caféets omsorg om övriga gästers ro, och om de små som riskerade att skadas bland bordsben och hett kaffe, får nu komma till utlopp på annat sätt – kanske med ett vänligt anslag och muntliga tillsägelser.
Andra fall av åldersdiskriminering, av långt mer allvarlig art, får dock betydligt mindre uppmärksamhet. Det handlar om att våra äldre medmänniskor riskerar att inte få livsnödvändiga nya mediciner. De äldres överlevnad och förbättrade livskvalitet kanske inte anses lönsam nog.
Nya mediciner är ofta dyra, efter många års forskning som ofta innebär återvändsgränder och ”bortkastad” möda innan man förhoppningsvis får ett lyckat resultat. Inte ens då är de nya medicinerna alltid så effektiva att de motiverar ett brett användande – skillnaderna mot befintliga, billigare, preparat är ibland små eller otydliga.
Men vissa läkemedel kan göra oerhört stor skillnad. De kan betyda en många gånger ökad chans till framgångsrik behandling. Nya läkemedel mot så kallad våt makuladegeneration innebär till exempel att vi sedan några år för första gången verkligen kan behandla det som i vardagslag kallas ”sjukdom i gula fläcken”, och som tidigare ofta ledde till gravt nedsatt syn eller i värsta fall blindhet.
Och de kan betyda skillnad mellan liv och död – som nya biologiska cancerläkemedel med en revolutionerande effekt. Patienter som förut vårdades för smärtlindring och en så fin avslutning på livet som möjligt, kan nu istället i bästa fall lägga fem eller tio år med god livskvalitet till livet.
Många av patienterna som berörs av de nya effektiva läkemedlen är äldre. Det är inte så konstigt. Sjukdomar drabbar oftast äldre och de äldre blir fler och lever längre. Det betyder att fler äldre kommer att drabbas av såväl cancer som sjukdomar och nedsatta funktioner som ofta hör ihop med åldrande.
När ett nytt läkemedel är aktuellt i Sverige undersöker man att det är effektivt nog. Är den ofta höga kostnaden motiverad för att preparatet i fråga ska introduceras i den svenska vården? Att göra sådana prövningar är nödvändigt för att vi ska kunna ha en generös och generell välfärd med bland annat subventionerade läkemedel – så att mediciner inte blir en plånboksfråga.
I myndigheten Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverkets (TLV) bedömning av nya läkemedel ingår lika självklart en samhällsekonomisk beräkning av kostnaden kontra vinsten för samhället av ökad hälsa och överlevnad.
Problemet är om patienternas ålder blir ett argument mot att införa nya effektiva preparat. När TLV använder formuleringar som att ”förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger … upphov till ökade samhällskostnader” har något gått rejält snett. Beslut om att inte subventionera ett nytt preparat som delvis grundas på resonemanget att ”för den här åldersgruppen av patienter tillkommer indirekta kostnader eftersom produktion minus konsumtion resulterar i ett underskott” förlorar omedelbart all trovärdighet. I förlängningen är faran att hela systemet, där läkemedel bedöms för att alla som behöver får bästa möjliga behandling, förlorar förtroende.
TLV och sjukvården kan inte ägna sig åt åldersdiskriminering. God livskvalitet och fler levnadsår måste räknas, även på ålderns höst. Det är inte alltid ekonomiskt lönsamt med humanitära avvägningar men de är nödvändiga! Annars äventyras vår generösa sjukvård – där vi ska kunna lita på att vi får bästa behandling, utifrån just våra behov.
Denna åldersdiskriminering är värd betydligt mer uppmärksamhet och svarta rubriker.
Birgitta Rydberg (FP)
Sjukvårdslandstingsråd med ansvar för bland annat läkemedelsfrågor, Stockholms län
Partistyrelseledamot