Jabar Amin (MP): Björklunds trixande måste få ett slut
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-04-18
Utbildningsministern säger en sak i medierna och en annan i riksdagen
Miljöpartiet har länge kämpat för att alla elever i den svenska skolan ska ha möjlighet att utvecklas utifrån sina individuella förutsättningar; alla elever ska ha samma möjlighet att klara skolan med goda resultat. Därför har vi lagt flera förslag: ordinationsrätt för lärare, ökad tillgänglighet till elevhälsa, speciallärare och specialpedagoger, fler fritidspedagoger, bibliotekspersonal och studie- och yrkesvägledare. Vi satsar också fem miljarder på lärarnas kompetens- och löneutveckling. Dessa åtgärder syftar till att stärka utsatta elevers lärande.
Ett av problemen i dagens svenska skola är den bristande likvärdigheten. Elevernas socioekonomiska bakgrund avspeglas tydligt i skolresultatet: barn till föräldrar med låg utbildningsbakgrund presterar sämre än barn till välutbildade föräldrar. Pojkar presterar sämre än flickor och barn med utländsk bakgrund presterar sämre än barn födda i Sverige. Den svenska skolan upplever också en tilltagande segregation mellan skolor, då vissa skolor som helhet uppvisar betydligt bättre resultat än andra. Rapport efter rapport bekräftar bilden.
För att förebygga och motverka bristen på likvärdighet har vi argumenterat för att resursfördelningen till skolorna ska beakta socioekonomiska faktorer; bland annat att skolor i socialt utsatta områden bör få mera resurser än snittet i syfte att stödja barnen och eleverna. Efter många års avfärdande av denna idé fick vi i fredags läsa att utbildningsminister Jan Björklund har svängt och numera anser att det är viktigt att resursfördelningssystemet ska beakta socioekonomiska faktorer, och att en sådan förändring ska skrivas in i skollagen.
Många blev glada över att Björklund tycktes ha ändrat sig i frågan. Med Björklunds utspel färskt i minne var det därför med lätta steg jag promenerade till utbildningsutskottets sammanträde i dag. Utskottet hade samlats för att bland annat ta ställning till en motion som föreslog exakt en sådan reform som Björklund i fredags sa sig vilja införa, nämligen att skolans resurser ska fördelas utifrån socioekonomiska faktorer.
Men bara en kort stund in på utskottsmötet visade det sig att allianspartierna, inklusive Jan Björklunds eget parti Folkpartiet, minsann inte under några omständigheter kunde tänka sig att stödja motionen, trots att dess innehåll är i enlighet med Björklunds eget utspel.
Detta måste naturligtvis ha skett med utbildningsministerns samtycke. Att Jan Björklund helt oförblommerat står och hittar på genom att göra sammetslena utfästelser i media för att sedan låta sina ledamöter i utbildningsutskottet rösta stick i stäv med detta inger inte förtroende. Regeringen i allmänhet, och Björklund i synnerhet, försöker smita undan sitt ansvar genom att säga en sak och göra en annan. Det finns ett ord för det. Hyckleri.
Björklunds excesser i trixande och fuskande måste få ett slut. En utbildningsminister som uppträder på detta sätt är inte vad den svenska skolan behöver.
Jabar Amin (Mp)
Riksdagsledamot
Utbildningspolitisk talesperson