M ville sänka löner – och lyckades bra
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-10-29 | Publicerad 2015-10-27
V: Partiet utnyttjar flyktingarna för att driva igenom sin politik bakvägen
DEBATT. Temporära uppehållstillstånd (TUT) har beskrivits som en signalpolitisk manöver för att göra Sverige mindre attraktivt för flyktingar. Det är både cyniskt och verkningslöst, i ett läge när människor flyr från kulsprutor, tortyr och förföljelse.
Tyvärr gör också förslaget – tillsammans med andra försämringar som Moderaterna drivit igenom i uppgörelsen med regeringen – svensk arbetsmarknad otryggare för alla som finns på den.
Moderaterna utnyttjar alltså flyktingarna för att driva igenom sin utdaterade politik bakvägen och sätta press nedåt på löner och arbetsvillkor. Det är detta förhandlingarna har handlat om för dem, och de har lyckats över förväntan.
Förslaget om TUT innebär att många människor i Sverige kommer att vara extremt beroende av sin arbetsgivare. Otryggheten byggs in i systemet. Människor kommer i desperation att tvingas konkurrera med löner och villkor bara för att få stanna. Det kommer sätta en tung press nedåt på löner och arbetsvillkor. Det är också därför som det finns en befogad facklig oro över förslaget. Är det verkligen nu vi vill försvåra den fackliga organiseringen och ställa löntagare mot löntagare? När de som jobbar inte längre kan hålla samman och ställa gemensamma krav öppnar vi ytterligare upp för en arbetsmarknad där många kommer att utnyttjas, fusk och avtalslöshet blir vardag och lönenivåer kan inte upprätthållas. Beroendesituationen förstärker en arbetsmarknad uppdelad efter etnicitet, där några av oss är billigare och otryggare än andra.
Detta förstärks av de så kallade YA-jobben (yrkesintroduktionsanställningar) som nu aktivt öppnas upp för företag utan kollektivavtal. Hela poängen med YA-jobben var att fack och arbetsgivare skulle teckna avtal som skulle göra övergången från skola till arbetsliv enklare och med detta följde ett statligt stöd. Nu öppnas det i praktiken upp för att staten kopplar bort facket och subventionerar lönedumpning.
I tillägg till det ska ännu mer av våra gemensamma resurser gå till att finansiera RUT-tjänster hos de välbeställda. I stället hade vi kunnat använda pengarna till riktade insatser för kommunerna. Men nu väljer man att grunda för en låglönemarknad.
En stor och snabb ökning av antalet människor på och vid tröskeln till den svenska arbetsmarknaden innebär förstås stora utmaningar. Men också stora möjligheter, om våra politiska lösningar är anpassade till verklighetens krav. Fler människor kan också betyda större efterfrågan på arbetskraft och potential att växa – om vi investerar och håller samman, i stället för att riva ned och ställa människor mot varandra.
För Vänsterpartiet handlade samtalen därför om att bygga om samhället för att rymma flera, och förstärka stöd och hjälp till kommunerna för att snabbt få in människor i jobb och utbildning. Vi ville se betydligt större satsningar på bostadssidan, en fråga vi menar är helt central nu. Vi hade även behövt se kraftfullare tag mot överpriserna och resursslöseriet i asylboendebranschen.
I stället petades det in några förslag som redan i huvudsak finns i regeringens och Vänsterpartiets budgetproposition och ändå skulle genomföras. Det fanns även en riksdagsmajoritet för att alla kommuner skulle ta emot flyktingar.
Vi har hela tiden förstått behovet av kompromisser. Men då måste det finnas en uppsida; en väg framåt. Nu har resultatet blivit en uppgörelse där människor ställs mot varandra. Nu läggs åter grunden för en hårdför moderat arbetsmarknadspolitik som väljarna så sent som förra året ratade. Den syftar till att slita sönder sammanhållningen i vårt land.
Och det görs tyvärr med regeringens goda minne.
Nooshi Dadgostar
Ali Esbati