Vi shoppar – de dör

Fyra debattörer: Rika länder sviker sina löften om tillgängliga mediciner

julklappar eller vård? Vi i Sverige beräknas ha julhandlat för 52 miljarder i år. För samma belopp skulle 200 miljoner människor kunna få vård mot sjukdomar vi i väst knappt vet namnen på.

Årets julhandel slog alla rekord och omsatte närmare 52 miljarder kronor.

Samtidigt dog, under december månad, drygt en miljon människor runt om i världen av smittsamma sjukdomar.

Att ge dem basal hälso- och sjukvård skulle kosta 20 kronor per månad.

Det betyder att omsättningen i svensk julhandel motsvarar årskostnaden för 200 miljoner människors hälso- och sjukvård.

Medan vi i västvärlden behandlar utbrändhet och övervikt, lever människor i den fattiga delen av världen sedan årtionden med sjukdomar som är försummade. Det är afrikansk sömnsjuka, Chagas sjukdom, Burulisår, trakom – sjukdomar vi knappt kan uttala namnet på. Men också sjukdomar som vi trodde var förpassade till historien, som tuberkulos, eller sjukdomar som påverkar oss rika i mycket mindre utsträckning än fattiga, exempelvis malaria och hiv.

Hiv har visserligen fått stor medial uppmärksamhet och attraherar mycket forskningspengar. Men fortfarande satsas ytterst få resurser på att ta fram diagnostik, behandling och vaccin för andra försummade sjukdomar. Uttryckt i siffror har bara 10 av 1 556 nya preparat som tagits fram under de senaste 30 åren varit inriktade på de mest försummade sjukdomarna.

För andra sjukdomar finns det mediciner eftersom det finns en liten men köpstark marknad i västvärlden. Det innebär att priset kan sättas högt, vilket gör att varken hälsovården eller den enskilde patienten i fattiga länder kan betala. Det internationella TRIPS-avtalet, där patentfrågorna regleras, har fått omfattande konsekvenser för människors tillgång till livsviktiga mediciner.

Fattiga länder, som tidigare kunde tillverka och importera billiga läkemedelskopior med fullgod kvalitet, måste nu anpassa sina lagar till en byråkratisk snårskog som i praktiken omöjliggör detta. Just nu kämpar aktivister runt om i världen för att stoppa patentansökningar för hivläkemedel från flera stora läkemedelsföretag.

När internationella läkemedelsföretag 2001 stämde den sydafrikanska staten för att denna ville göra det möjligt att importera billigare medicin, följde stark kritik från patientorganisationer och åtalet drogs tillbaka. Samma år, efter att USA i samband med mjältbrandshot stod inför en brist på medicin i det egna landet, enades Världshandelsorganisationen (WTO) vid ministermötet i Doha om en deklaration som understryker att TRIPS inte ska hindra länder att ”vidta åtgärder för att skydda folkhälsan” och ”främja allas tillgång till mediciner”.

Ett tillägg i TRIPS-avtalet infördes dessutom 2003 med syftet att göra det möjligt för länder som inte själva kan producera de läkemedel som behövs, att utnyttja så kallade tvångslicenser för att importera billigare läkemedelskopior från andra länder. Men ännu har inte en enda patient blivit hjälpt eftersom inget land har använt de alltför komplicerade procedurer som tillägget innebär. Den svenska riksdagen måste därför överge sin cyniska position om att den nuvarande överenskommelsen räcker.

Både handelsavtal och forskning är områden där politiska beslut spelar en nyckelroll. Därför uppmanar vi nu Sveriges regering att:

Aktivt verka för kraftigt ökade satsningar – såväl privata som offentliga – på forskning och utveckling av läkemedel efter behov, inte enbart utifrån vinstintresse.

Verka för att uppföljningen av tillägget i TRIPS-avtalet utgår ifrån hur bestämmelserna ska kunna ändras så att den avsedda effekten – att tillhandahålla livsnödvändiga mediciner till människor i de fattigaste länderna – kan uppnås.

Försummelsen kan uttryckas på många sätt men bygger på en ovilja att se och höra de mest utsatta. Livsnödvändiga mediciner kan inte betraktas på samma sätt som vilken vara som helst, de är ingen lyxvara. Det är dags att göra våra regeringars sömnsjuka till historia.

Dagens debattörer