Vapenhandel med Saudi drar vanära över Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-02-20
Pierre Schori: Vapenaffären är både moraliskt och strategiskt fel
Alltsedan advokaten Waleed Sami Abu al-Khair tilldelades Olof Palmepriset år 2012 har många av oss noga följt hans öde och utvecklingen i Saudiarabien. Ett av Waleeds första fall var Samar Badawi, som efter 15 år av misshandel av sin far flydde hemmet och som straff fängslades.
De två blev med tiden ett par och sommaren 2014 föräldrar till en liten flicka. Waleed har dock bara sett sin dotter vid familjens besök i fängelset. I fjol dömdes han till 15 års fängelse för att ha ”förolämpat myndigheterna” på sin hemsida.
Waleeds svåger, Raif Badawi, dömdes i år till tio års fängelse och de ohyggliga ett tusen offentliga piskrappen för att ha öppnat en diskussion på sin blogg om islam i dagens värld.
Samtidigt dömdes en mordanklagad gästarbetande kvinna till offentlig halshuggning. Halshuggningen, som krävde tre hugg innan huvudet skildes från kroppen, ägde rum på en parkeringsplats i Mecka.
Bland alla protester i världen mot dessa domar anslöt sig Margot Wallström, och svenska UD kallade upp den saudiske ambassadören för en protest. Tyskland beslöt efter halshuggningen att frysa vapenexporten till Saudiarabien.
Detta handlar inte bara om moral, demokrati och anständighet. Väst måste också överväga den stora strategiska risken med dylikt samarbete, understryker två av den internationella finansvärldens husorgan.
Engelska Economist kritiserade den 29 januari ”världsledarnas flockande till begravningen I Riyadh”, trots kungadömets hårda tag hemma och underblåsande av extremism utomlands. Tidningen kräver att västländerna upphör med sitt daltande, då många inte kan se någon större skillnad mellan jihadister som halshugger sina fiender i Syrien och saudiska bödlar som hugger huvudet av kvinnor, anklagade för äktenskapsbrott.
Handel kan fortsätta, men, som fallet är med Kina och Ryssland, bör officiella besök åtföljas av kontakter med kvinnorättsorganisationer och formella protester mot kränkningar av mänskliga rättigheter, menade tidningen.
Financial Times ledare samma dag kallade Riyadhs roll som ”exportör av intolerant islamism” för ”kväljande”. Västliga ledares nedtonande av det sätt som saudiska religiösa ledare bidrar till den radikala islamismens spridande över världen med miljarder dollar underminerar dessutom de mera moderata versionerna av islam, skrev tidningen.
När Carl Bildt var moderat utrikesminister talade han om Saudiarabien som ett familjeföretag och försvarade vapenhandeln med att ”säljer inte vi vapen, gör någon annan det”. Med Margot Wallström har vi fått en helt annan agenda.
Det framkom tydligt i en replikväxling med vänsterpartiets Hans Linde i riskdagens utrikesdebatt den 11 februari, men uppmärksammades inte alls av medierna: ”Det är självklart att politiken i Saudiarabien är långt ifrån en feministisk politik. Framför allt kränks ju kvinnors rättigheter. De får inte ens köra bil. Man piskar bloggare, och man har en kungafamilj med absolut makt. Då är det klart att man inte kan använda något annat ord än en diktatur, och det stämmer väldigt dåligt med det som är våra avsikter med export av i det här fallet krigsmateriel.”
Wallström fortsatte: ”Det är därför som vi ser över avtalet. Låt nu regeringen få hantera den här frågan, så återkommer vi inom kort med ett exakt besked utifrån vår avsikt att se till att vi stärker de demokratiska faktorerna också när det gäller vår handel inklusive handeln med krigsmateriel”.
Tack för det! Ett fortsatt vapensamarbete med Saudiarabien skulle dra vanära över oss.
Pierre Schori
Tidigare biståndsminister, kabinettsekreterare (S)