Välfärden gäller alla – även transpappor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2015-06-05 | Publicerad 2015-06-04

Anna Starbrink (FP): Gör en total översyn av vården för transpersoner

För några år sedan togs ett stort steg för alla människors lika värde i Sverige: då avskaffades steriliseringskravet vid könsbyte. Transpersoner fick samma rätt som alla andra till sin egen kropp och till chansen att kunna få barn.

Tyvärr upphörde inte vårdens och samhällets diskriminering av transpersoner så enkelt – och den diskrimineringen riskerar säkerheten för både gravida transpersoner och deras ofödda barn.

När jag träffade några av de berörda föräldraparen kunde jag knappt tro mina öron. Jag fick höra skrämmande berättelser om dåligt bemötande – och om tekniska systemfel som gör att den livsviktiga informationen om de gravida transpappornas och fostrens hälsa inte kan säkras fullt ut. Har du ett manligt personnummer fungerar nämligen inte det elektroniska journalsystemet Obstetrix. Det är ett problem i Stockholm, där jag är ytterst ansvarig för hälso- och sjukvården, och där transpapporna är flest – men samma journalsystem och samma problem finns över hela Sverige.

Gravida transpersoner måste bära med sig pappersjournaler. Det innebär att de själva får ta ansvar för att vårdpersonal får rätt information, i graviditets- och förlossningsvården men också i andra, kanske akuta, vårdsituationer. De kan tvingas övertyga annan vårdpersonal om att de är gravida, även om de är män med ett manligt personnummer.

Det är förstås en orimlig ordning. Patienternas säkerhet och en korrekt informationshantering är vårdens, inte patienternas, ansvar.

Personnummerproblematiken finns tyvärr också på fler håll. Även att tilldela de nyfödda personnummer av Skatteverket och att få föräldrapenning utbetalad i tid från Försäkringskassan har inneburit extra problem just på grund av föräldrarna är transpersoner. Det är helt enkelt oacceptabelt.

Ett journalsystem som inte diskriminerar gravida transpappor borde vara enkelt att åstadkomma med en teknisk uppdatering. Ändå har det ännu inte gjorts. Det vill Folkpartiet och jag ändra på. Andra berörda myndigheter måste självklart anpassa sina system och rutiner. Kräver det visst extraarbete, så är det helt enkelt något man får tugga i sig. Vi kan inte kompromissa med transpersoners rättigheter till vård och välfärd på lika villkor.

Tvångssteriliseringarna må äntligen ha upphört men vårdens processer och människors attityder är svårare att rå på. Många som arbetar i vården har förstås både stor kunskap om och ett respektfullt bemötande av transpersoner – men vi måste vara ärliga med att det fortfarande förekommer såväl okunskap som dåligt bemötande och ren diskriminering.

Vården av transpersoner präglas i vissa delar fortfarande av föråldrade attityder. Att transpersoner kan vilja bli föräldrar, precis som många av oss andra, är inget som ska ifrågasättas.

Vi behöver en ordentlig översyn av hela vården för transpersoner. Den specifika vården för könskorrigering behöver tydliga nationella riktlinjer och regelrätta vårdprogram, som är grundade i evidens och aktuell kunskap. Och den generella vården av transpersoner behöver säkras genom att kunskapen sprids. Jag är övertygad om att kunskap är det viktigaste botemedlet mot både diskriminering och dåligt bemötande – och personal som trots kunskap inte mäktar med att bemöta alla med respekt och behandla alla lika har inte i vården att göra.

Hälso- och sjukvård handlar om liv och död. Myndigheter som Skatteverket och Försäkringskassan ansvarar också för viktiga delar av vår allmänna välfärd. Det är tjänster som alla i Sverige har rätt att förvänta sig ges på ett korrekt sätt. För Folkpartiet och mig är det självklart att välfärden ska fungera för alla, utan diskriminering. Det gäller även transpersoner och deras barn.

Anna Starbrink

Hälso- och sjukvårdslandstingsråd (FP) Stockholms län

Ordförande i Folkpartiet liberalernas välfärdskommission