Fem barnmorskor: SVT skrämmer upp gravida i onödan

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-10-12 | Publicerad 2012-10-04

SVT:s ”Uppdrag granskning” förtalar en hel yrkeskår

Efter ”Uppdrag gransknings” reportage i SVT den 26 september och efterföljande nyhetsartiklar i olika medier om odiagnostiserade sfinkterrupturer, har vi som barnmorskor inom förlossningsvården reagerat på den onyanserade och i sak dåligt pålästa journalistiken. Vi vill därför ge vår uppfattning i ämnet.

Att vården granskas av media och allmänheten är positivt. Så länge det görs på ett nyanserat sätt, utan syfte att skrämma och väcka sensation. Många gravida bär på ett visst mått av rädsla inför sin förlossning. Att brista i underlivet är en av de vanligaste rädslorna. Att visa ett program i Sveriges Television där man på ett ganska aggressivt sätt angriper ämnet gagnar ingen. Man skapar bara ännu mer rädsla hos kvinnorna, och ett minskat förtroende för personalen som ska bistå dem genom förlossningen. Rädsla hör inte hemma i ett rum där en kvinna föder barn.

Att programmet leder till debatt är bra. Om det dessutom leder till att kvinnokliniker runt om i landet ser över sina rutiner i samband med undersökningar av kvinnors underliv efter en förlossning, är det också bra. Det är även bra om det leder till att chefer och ledning ser till att skapa högt i tak och ett öppet samtalsklimat på förlossningsavdelningarna kring ämnet.

Man har i programmet valt att använda ett uttryck som ”att spricka hela vägen”. Detta är en olycklig och missvisande beskrivning. Vi säger till exempel inte att hela benet gått av när vi råkat ut för ett benbrott, eller att man fick skära upp hela magen när man gjort ett kejsarsnitt. Ibland kan man vid den här typen av bristning ha en hel mellangård. Bristningen kan då finnas längre in i vagina. Likväl kan man ha fått en bristning i hela mellangården, i huden, utan att man har fått en sfinkterruptur, det vill säga en oupptäckt bristning som involverar hela eller delar av ändtarmsmuskeln.

Att i tv visa upp en suddig bild, tagen med en mobiltelefon, på ett underliv och förvarna för otäcka bilder, vad är syftet med det? De allra flesta normala bristningar kan säkert se obehagliga ut för dem som inte jobbar inom förlossningsvården. Inom ramen för barnmorskans kompetensområde ingår att undersöka och bedöma en eventuell bristning efter förlossningen. När en vaginal bristning föreligger finns på vår klinik riktlinjer som säger att en rektalpalpation (barnmorskan för in ett finger i ändtarmen) bör utföras. Vid tveksamheter tillkallas alltid en kollega eller läkare för bedömning. Vi vet att när rätt diagnos ställs och bristningen åtgärdas och följs upp korrekt, är sannolikheten att kvinnan får bestående men mycket liten.

Att det uppstår vårdrelaterade skador är ett faktum inom all vård. Något annat är omöjligt. Sådan är den mänskliga faktorn. Men att vårdpersonal i allmänhet, och barnmorskor i synnerhet, medvetet skulle mörka en större bristning på grund av skam eller rädsla känner vi inte alls igen. Det är omöjligt att inte bli berörd av de kvinnor som medverkar i programmet och som drabbats av en oupptäckt skada, och det lidande som blivit följden. Visst önskar vi att deras skador hade upptäckts i tid och åtgärdats korrekt.

Det SVT gör i sitt program ”Uppdrag granskning” är att hänga ut barnmorskor som inkompetenta, rädda och dessutom oärliga och utan ett etiskt förhållningssätt. Detta anser vi vara näst intill förtal av en hel yrkeskår. I barnmorskans kompetensområde ingår kunskap om kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa. För oss är det självklart att värna om kvinnors underliv och bidra till en god och säker vård. Hela vägen.

Susanne Fahlén

Ia Jeppsson

Anna Olsson

Maria Sahlin

Liselotte Widén

Följ ämnen i artikeln