Tänker regeringen smygförbjuda snus?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-02-19 | Publicerad 2015-02-18
Snustillverkarföreningen: Regeringens tobakspolitik måste byta kurs
Det finns ett land inom EU där lungcancer skördar färre dödsoffer än alla andra. Det är Sverige. Eftersom snus inte ger upphov till inandning av rök, är det rimligt att tänka sig att det är den utbredda snusningen och den låga andelen rökare som är förklaringen.
Alla är inte överens om denna enkla slutsats. Sveriges folkhälsominister tycks vara av en annan uppfattning och driver nu en politik som likställer cigaretter med snus, trots att all vetenskap och beprövad erfarenhet tyder på att snuset är många gånger mindre skadligt än röktobak.
Som en modern, mediemedveten politiker, lade Gabriel Wikström fram sina förslag i en debattartikel för att sedan under dagen följa upp med en presskonferens. Däremellan lite twittrande.
I sak har det föreslaget förbudet mot rökning på uteserveringar fått mest uppmärksamhet, medan de betydligt mer kontroversiella förslagen om exponeringsförbud av tobaksprodukter och statligt designade förpackningar lyckats flyga under radarn.
Det svenska snuset är alltså orsaken till att svenska folket i lägre utsträckning drabbas av rökrelaterade sjukdomar och dödlighet. Helt utan sinne för proportioner eller folkhälsa, likställer alltså regeringen cigaretter med snus.
För att ytterligare understryka hur omotiverat detta tilltag är, så har Wikström konsekvent undvikit att delta i någon form av offentlig diskussion. I stället talas om ”politiker på rätt nivå” och liknande undanflykter. Men det är helt orimligt att en demokrati håller sig med företrädare som anstränger sig för att undvika en diskussion om kommande kontroversiell lagstiftning som påverkar en ansenlig andel av medborgarnas livsval.
Om vi nu kanske kan ägna oss åt vad som är en klok politik i stället för ministerns meta-agerande i positioneringsfrågor, så finns det diger vetenskaplig litteratur att luta sig mot. Ja, snus innehåller tobak. Nej, snus är ingen hälsoprodukt. Med detta sagt är det uppenbart att snus fungerar utmärkt som utkörsport för rökare. Och där forskningen är entydig med att rökning ger upphov till skador, så har Socialstyrelsen slagit fast att snusande är långt mindre skadligt än de fyra främsta hoten mot hälsa. Rökning, omåttlig alkohol, brist på motion och onyttig mat är riskfaktorer. Snus är det inte.
Att då låta lagen likställa snus med cigaretter är fel, men det innebär också att ministern sätter människors hälsa på spel. Skatten på snus har höjts med 300 procent de senaste 10 åren, medan skatten på cigaretter bara höjts med 50 procent. Nu är en dosa snus dyrare än ett paket cigaretter. Vilka signaler sänder det? Och vilket ansvar tar regeringen som helhet för att föra en sammanhållen politik?
Jag tänker att det inte gärna kan finnas en majoritet i riksdagen för att vilja eliminera hela den svenska snustraditionen. Men risken finns ändå att Gabriel Wikström aldrig kommer att behöva ta ansvar för sin politik. Han kan skylla på EU och utredaren. Det är förvisso smart, men samtidigt oerhört fegt. I folkhälsans elfenbenstorn behöver man inte träffa de livsmedelsarbetare som varje dag tar fram världens minst skadliga snusprodukter och slipper förklara för alla de som slutat röka med hjälp av snus att de agerar folkhälsopolitiskt inkorrekt.
Det svenska snuset ska inte förbjudas i smyg. Nu krävs en kursändring av regeringens politik.
Patrik Strömer,
Generalsekreterare Svenska Snustillverkarföreningen