30 dagar till låsta till en förälder – äntligen!
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-11-05
Debattören: Barnens relation till båda föräldrar viktigare än det materiella
DEBATT. I tisdags beslutade riksdagen att det blir ytterligare 30 föräldradagar som är låsta till varje förälder.
Det här har skapat ett ramaskri på vissa håll, människor som undrar varför familjer inte ses som nog kompetenta att själva bestämma över sina liv och sin egna föräldrapenning.
Och visst, det kan jag hålla med om. Vi pratar om vuxna människor som bör vara kapabla att bestämma över sina egna liv. Men de arga stämmorna tycks glömma en viktig aspekt: barnen. Har inte barnen rätt till båda sina föräldrars närvaro?
Jag tycker att det är en självklarhet att de barn jag och min partner sätter till världen ska få knyta an till oss båda redan i en tidig ålder och därmed få tidigt få en stark relation till båda föräldrarna.
De flesta som är mot fler vikta dagar använder sig av argument som ”dessa 90 dagar kommer att brinna inne”, ”vi har inte råd”, ”min man kan inte vara ifrån företaget” och så vidare. Jag tycker inte att dessa argument håller när vi vet vad som står på spel.
Ja, några kommer inte ha råd. Ja, några dagar kommer att brinna inne. Men majoriteten har råd om de vill och vågar och majoriteten kommer att hinna använda sina dagar. Och jo, din man kan vara borta från jobbet. Det kanske inte är optimalt men vi har lagstadgad rätt till föräldraledighet och då får ingen arbetsgivare neka en person att ta föräldraledigt.
Att inte ha råd är verkligen en relativ fråga. Vi kan se hur otroligt skevt samhället ser ut när det argumentet kommer fram. Det går inte konstant att mäta våra liv i pengar. Hur har ni inte råd? Måste ni sälja huset? Måste ni flytta? Sälja bilen? Blir ni utan mat? Om ni svarar nej på dessa frågor så har ni råd.
Jag inser att det finns några få familjer som verkligen inte har råd, till exempel en del egenföretagare som kan ha svårt att vara borta längre perioder från jobbet. Men ingen behöver ta ut föräldrapenning månader eller ens veckor i följd.
De flesta skäl som kommer upp är i min mening svepskäl för att den ena förälder helt enkelt vill vara hemma och det är mest bekvämt så. Det som skrämmer mig mest är att bakom dessa argument sitter personer som inte vill låta den andra föräldern vara lika närvarande. Det sitter personer som inte vill ge upp den dyra utematen, den nya fina bilen, resan på vintern och de dyra julklapparna.
Där sitter personer som hellre har barnet för sig själv av egoistiska skäl och personer som anser att materiella saker är viktigare än att deras barn får en god relation till båda sina föräldrar tidigt i livet. Någonstans bakom dessa argument sitter det föräldrar som hellre ser till sina egna behov än barnens behov.
Barn behöver inte två bilar, 20 julklappar eller semestern till Spanien. Barn behöver båda sina föräldrar, och har rätt till en stark och god relation till båda sina föräldrar redan från start.
De personerna som sitter bakom dessa argument är levande bevis på att vi inte ännu är kapabla att ta dessa beslut helt själv utan behöver en välbehövlig spark i arslet. Dessa personer är anledningen till att detta beslut har tagits.
Någonstans måste förändringen börja och jag är personligen less på att vänta.
Anna Vestman,
student och förälder till fyra barn