Sätt press – Europa i limbo efter brexit
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2016-09-09
Debattören: På onsdag måste Juncker ta initiativet – och visa vem som leder EU
DEBATT. Snart tre månader har gått efter Storbritanniens folkomröstning om sitt EU-medlemskap, där 52 procent av britterna röstade för att lämna EU, och utträdesförhandlingarna har ännu inte påbörjats.
Osäkerheten och oklarheten kring hur brexit ska ske har snarast ökat och lett till en ökad oro på finansmarknaderna, och britter som söker medborgarskap i andra EU-länder. En undersökning från ComRes visar att var fjärde britt har funderat på att flytta utomlands sedan folkomröstningen hölls.
Statsminister Stefan Löfven betonade i en intervju i somras vikten av goda relationer med Storbritannien och han underströk att britterna inte bör pressas. Men tyvärr konstaterar vi nu att Europa hamnat i en limbo och ses som en instabil och paralyserad kontinent av vår omvärld. För mig står det ställt bortom allt tvivel att artikel 50 måste triggas före årets slut, så att en överenskommelse mellan EU och Storbritannien kan nås innan nästa EU-val äger rum i maj 2019.
Europadebatten bör nu lyfta fram och tydliggöra vilka möjligheter EU-samarbetet ger att lösa de gemensamma utmaningar vi står inför, och som inget enskilt land kan lösa på egen hand. Utmaningarna är många: terrorismbekämpning, flyktingpolitiken, avvecklingen av återstående handelshinder på den inre marknaden, den tilltagande globala konkurrensen, klimatpolitiken och en gemensam säkerhetspolitik som kan möta Rysslands spända muskler, för att nämna några exempel på frågor som inte kan tillåtas försenas på grund av en omotiverat lång debatt om brexit.
Det är dags att ta fram en tydlig plan för hur britternas utträde ska ske. EU-kommissionens ordförande måste inför sitt State of the union-tal i plenum i Strasbourg på onsdag visa att det är han och ingen annan som är EU:s ledare.
Juncker måste, tillsammans med resten av EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet visa för EU:s medborgare att EU är en stark och ansvarstagande union som kan hantera de förväntningar som medborgarna har rätt att ställa. Detta är särskilt viktigt i en tid då populism, främlingsfientlighet, protektionism och nationalism tilltar i alltfler av medlemsländerna.
Folkomröstningsresultatet i Storbritannien kan förklaras med lämna-kampanjens ovarsamhet med sanningen och oviljan att presentera ett tydligt alternativ till EU-medlemskap. Förhandlingarna mellan EU och Storbritannien måste utmynna i en uppgörelse för hur Storbritanniens framtida relation med EU kommer att se ut, framför allt när det gäller tillgången till den inre marknaden och den fria rörligheten för människor. Först när denna uppgörelse konkret presenteras kommer britterna att kunna välja hur de vill gestalta framtiden för sig själva, sina familjer och sina arbetsmöjligheter.
Oavsett hur brexit-förhandlingarna går, så står det för mig ställt bortom varje tvivel att EU måste utvecklas och inte avvecklas för att hävda sig i den globala konkurrensen.
Inte ens de största och starkaste europeiska länderna, däribland Storbritannien, klarar var för sig att möta de många utmaningar som vi står inför i en globaliserad värld. Liberalismen har alltid varit en ideologi präglad av framtidstro, optimism och internationalism. Nu mer än någonsin behöver detta bli ett signum, både i Sverige och i alla EU:s medlemsländer.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.