Svenska normer gäller – även i våra förorter
Debattören: Det är uppenbart att värderingar har hamnat på glid
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2017-01-11 | Publicerad 2017-01-06
DEBATT. Förra veckan besökte jag Husby och mötte affärsinnehavare som fått tillvaron slagen i spillror.
De uttryckte vad som borde vara en självklarhet för alla medborgare att få åtnjuta: Trygghet, rätten att leva ett liv där man inte trakasseras av kriminella. I förtvivlan och ilska över att destruktiv gängkriminalitet härjar fritt stängde de sina butiker i Husby.
Vi moderater kommer med alla medel som står till buds att arbeta och verka för att gator och torg återlämnas till de människor de tillhör: oss vanliga medborgare, vi som vill leva våra liv i samklang med andra, bidra till och bära upp vårt samhälle.
De främsta verktygen för att häva denna destruktiva spiral är poliser och samhällelig närvaro. Fler poliser är det människor vädjar om för att klara sin vardag.
Moderaterna har alltid slagit fast vikten av en kraftfull polisiär närvaro och att någon kompromiss med människors trygghet aldrig får ske.
Men vi behöver också långsiktigt komma åt de destruktiva kulturer och föreställningar som alstrar denna respektlöshet för andra människor, för egendom och för samhället. De parallellsamhällen som vuxit fram i Sverige måste motverkas till varje pris.
Ett inslag i dessa parallellkulturer är att misstänksamhet mot polisen samt mot rättsvårdande och andra myndigheter odlas och sprids.
När sådana fördomar fått fäste ökar otryggheten, det blir en ond spiral. En spiral där människor ser hur samhället kapitulerar för kriminella gäng och hur dessa grupperingars livsstil och värderingar sprids till unga. Till sist börjar de – vi själva – misstro samhällets förmåga till fasthet.
Vad människor i Husby och i andra delar av Stockholm har förmedlat till mig är att lag och ordning måste upprätthållas. Det är i själva verket ett minimikrav vi som medborgare har rätt att ställa.
Lag och ordning är samhällskontraktets bas, utan dem förfaller tillvaron till kaos, gatans parlament och en eskalerande otrygghet.
Till denna bas hör även ett antal andra värderingar som byggt Sverige: Att göra rätt för sig – en medvetenhet om såväl skyldigheter som rättigheter – och att bidra till samhällets utveckling. Hit hör jämställdheten, i Sverige kompromissar vi inte med kvinnors rättigheter.
Det är uppenbart att dessa värderingar har hamnat på glid. På olika sätt har samhället på skilda nivåer, från den politiska till myndigheter och institutioner, signalerat att det går att kompromissa med dessa normer. Det vi ser är resultatet av en normkritik som löpt amok.
Det har till och med gått så långt i Sverige att det inte längre är självklart att visa hänsyn och vara tyst på våra bibliotek. Allt, alla normer, har ifrågasatts och det har gett en tydlig signal: Man behöver inte bry sig, det finns inget rätt och inget fel. Ett katastrofalt facit för den inställningen ser vi nu.
Men det finns också goda exempel. De skolor i Stockholm som arbetat med så kallade platsförebyggande åtgärder är sådana.
Att våra barns och ungas vardag i skolan ska vara trygg borde vara givet, fast verkligheten ser dessvärre annorlunda ut. Genom kartläggning om var och vid vilka tider trakasserier och våld sker, ökad schemalagd vuxennärvaro på raster och i korridorer ökar tryggheten och tydliga signaler sänds. Man har i skolorna förstått att det inte räcker enbart med diskussioner om vad som är rätt och fel, det vi säger behöver efterlevas också. Av alla.
Vi moderater har alltid understrukit vikten av gemensamma värderingar som ett sammanhållande kitt. Vi ser det som varje medborgares samhällsansvar att bidra till den sammanhållningen. Det har aldrig varit viktigare än nu.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.