Regeringens brist på analys är generande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2015-12-08
Jurist: Nu handlar det inte om flyktingpolitik utan om rättsliga principer
DEBATT. Rättsstaten är en balansakt i vilken folkvalda lekmän stiftar lagar. För att det inte ska bli alldeles tokigt måste lagstiftningsarbetet granskas och kommenteras av sakkunskapen. Regeringens lagförslag granskas av lagrådet, som består av nuvarande eller tidigare domare från de högsta domstolarna.
Lagrådets yttrande är dock inte bindande, och balansakten kräver en ömsesidig respekt: lagstiftaren har att hålla sig till grundlagsstadgade fri- och rättigheter samt föreskriven ordning i lagstiftningsarbetet, medan domstolar har att följa lagar förutsatt att lagstiftningsarbetet skötts.
En gyllene regel är att inte stifta lagar i panik. Lagar ska hålla över tid och för skiftande situationer. Ju mer ingripande lagstiftningen är, desto större skäl att noga överväga saken.
Därför är det så oerhört bekymmersamt att ta del av regeringens framhastade lagförslag, där man från början ville ha möjlighet att stänga Öresundsbron samt kräva id-kontroll på kollektivtrafik till Sverige, för att kunna ” upprätthålla lag och ordning eller skydda nationell säkerhet”.
Regeringen tycks inte ha gjort någon konsekvensanalys över huvudtaget. Hur påverkas den regionala ekonomin och de 15 000 öresundspendlarnas liv när resan riskerar att ta betydligt längre tid? Familjelivet, arbetstillfällen, handeln? Hur ska busschaufförerna, som enligt förslaget ska utföra id-kontrollerna, kunna bedöma id-handlingar? Hur påverkas tågvärdarnas arbetsmiljö, när det är de som måste avvisa folk? Kommer vi få se båtflyktingar till Sverige nu?
Vem vet. Och det är det här som är det värsta: regeringen vet inte heller. Den har ingen aning. Illa skrivna förslag hastas fram i blindo, utan lyhördhet eller tillbörlig respekt för de som berörs av förslagen. I en förvisso ansträngd situation, men med ekonomisk medvind och vad som tycks vara ett bestående minskat antal asylsökande, pratar regeringen med versaler om nationell säkerhet och undantagstillstånd.
Med andra ord: den erkänner sig oförmögen att lösa politiska utmaningar inom ramen för sina egna ideal.
En regering som knappt försökte någonting, har nu har slut på idéer.
Men så kommer lagrådet. I en sällsynt skådad sågning underkänns förslaget bit för bit. Att Sverige skulle vara i ett undantagsliknande tillstånd ifrågasätts. Det påpekar syftningsfel och överflödiga paragrafer. Saken har inte analyserats såsom krävs enligt regeringsformen (en grundlag), behövliga upplysningar från berörda har inte inhämtats. Remisstiden har varit ”extremt kort”. Branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik, vars medlemmar drabbas, har inte ens hörts. Polisen, Migrationsverket, Tullverket med flera har endast hunnit svara genom telefonsamtal till anonyma befattningshavare i Näringsdepartementet.
Det är minst sagt genant. Lagrådet skriver att det otillfredsställande beslutsunderlaget är ”synnerligen allvarligt”. Det är, för att vara lagrådet, mycket allvarlig kritik. Det är att riva sitt hår och i frustration vädja till regeringen att skärpa sig.
Jag befarar dock att regeringen inte kommer att skärpa sig. Att den kommer agera på ett sätt som ingen väljare kunde förutspå inför valet 2014, som ingen remissinstans fått analysera tillräckligt, och som hela befolkningen, men framförallt den skånska, kommer att drabbas av. Utan att någon egentligen förstår varför.
Det handlar inte om att vara för eller emot invandring, utan om att vara för eller emot makthavare med respekt för rättsstatliga principer.
Biträdande jurist