Politiker måste tåla att de blir häcklade
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-01-28
Berit Högman (S): Skyddet för fler röster måste stärkas – även för de obekväma
Ett öppet och demokratiskt samhälle förutsätter att artister, författare, journalister, konstnärer och andra kan uttrycka sig fritt. Det måste också finnas en mångfald av arenor där tankar, idéer och uttryckssätt kan mötas.
De aktuella debatterna kring Vilks, Nackas bibliotek, förhandsprövning av public service och hoten mot tidskrifter som Expo, Bang och Arena visar på hur behovet av ett starkare stöd för mångfald, yttrandefrihet och oberoende nu är akut. Kultur och medier har både rätt och ansvar att provocera, ställa saker och ting på sin spets, förenkla och problematisera. Samhällets – och politikens – roll är att säkerställa att detta oberoende garanteras, och att det finns tillräckligt många rum, kanaler och arenor där dessa kan spridas och brytas mot varandra.
Det duger inte att sitta med armarna i kors – eller till och med aktivt förvärra situationen när flera demokratiska grundvalar nu undergrävs och ifrågasätts. Konstnären Lars Vilks rätt att avbilda profeten Muhammed har ifrågasatts, senast i samband med bombdådet i Stockholm. Även SSU-tidskriften Tvärdrag har fått kritik för att – i samband med debatten om katolska kyrkans ansvar för pedofilövergreppen – ha publicerat en satirteckning på påven som ivrigt tar emot ett barn.
Vi behöver nu vara tydliga i försvaret av kulturens oberoende och yttrandefriheten. Politiker, företagsledare, kändisar – men också religiösa rörelser och dess ledare – måste tåla och vara beredda på att bli debatterade, ifrågasatta, ja till och med häcklade.
Även debatten om att Nacka kommuns borgerliga majoritet lägger ut all biblioteksverksamhet i kommunen på entreprenad handlar om mångfald, demokrati och öppenhet. Många, även borgerliga, har reagerat och ropat på stopplagstiftning.
Utvecklingen väcker oro. Kommer bibliotek på entreprenad bara att låna ut oförargliga, slätstrukna och icke-provocerande böcker? Kommer vi i stället för öppna och oberoende folkbibliotek att få se särskilda Bonnier- eller Norstedtbibliotek i framtiden? Och hur ska ideella föreningar kunna nyttja det offentliga rum som bibliotekets lokaler utgör för möten, seminarier och föreläsningar? Vår demokrati behöver fler fria offentliga rum som biblioteken, inte färre. Biblioteken bör betraktas som ett slags kommunal public service.
Samtidigt är biblioteken – precis som skolan – något som kommuninvånarna i demokratiska val har kunnat tycka till om. Däremot behöver vi skärpa tillsynen av kvalitet, tillgänglighet och utbud inom biblioteksväsendet runt om i landet. Liksom när det gäller skolan behöver vi nu fokusera på tillgängligheten, kvaliteten och innehåll i verksamheten. Det är viktigt med bra kommunala skolor och bibliotek av hög kvalitet. Men vi kommer inte att lagstifta mot vare sig friskolor eller bibliotek på entreprenad. Moderaterna, däremot, driver en rent ideologiskt motiverad privatisering av våra gemensamma institutioner som är skadlig för både den enskilde och för kvaliteten i verksamheten.
Det tredje viktiga området där mångfald och öppenhet är under attack gäller tidnings- och tidskriftsområdet. De borgerliga har nu drivit igenom att stödet till kultur- och idétidskrifterna ska inskränkas. Det riskerar att leda till en utarmning av det offentliga samtalet och att färre, ibland obekväma, röster kommer till tals. Feministiska Bang, antirasistiska Expo och progressiva Arena hör till de tidskrifter som kan drabbas.
Samtidigt utgör makt- och ägarkoncentrationen inom dagspressen, liksom biograf-, pocketboks- och förlagsmarknaderna, fortfarande ett problem. Det är ett bekymmer för demokratin att ett fåtal aktörer fullständigt dominerar de viktigaste kanalerna som förmedlar nyheter och opinionsyttringar. Även här reses krav på lagstiftning för att hindra ett fåtal ägare att dominera mediemarknaden. Sådana begränsningar finns i många andra länder. Ändå är det bättre att stärka mångfald genom att hellre stimulera fler nya aktörer och medieentreprenörer inom tryckt media, radio, tv, webb och film. Fler oberoende uppstickare kan bidra till en sann mångfald av arenor där tankar, idéer, förslag och provokationer kan mötas. Vi vill därför se över presstödet och stödet till kulturtidskrifterna samlat, för att få till stånd en modern, långsiktigt hållbar och demokratiskt acceptabel stimulans av fler – inte färre – tidningar och tidskrifter i Sverige.
Ett fjärde problemområde är de borgerligas beslut att SVT och Sveriges Radio ska underkastas en politisk förhandsprövning av nya tjänster. Det lägger en orimlig hämsko på public service utvecklingsmöjligheter, och kan stå i strid med yttrandefriheten.
I denna brytningstid som vi befinner oss i, behöver mångfald, oberoende och yttrandefrihet inom både kultur och massmedia stärkas. Men vi behöver göra det på ett sätt som uppmuntrar och bejakar fler – både obekväma och angenäma – röster och uttryck i det offentliga samtalet, inte i första hand genom att stoppa dem vi inte tycker om. Detta bör vara en central del av en modern kultur- och mediepolitik.
Berit Högman