Natoprocessen är ett historiskt misslyckande

V: Säkerhetsläget är sämre nu på grund av eftergiftspolitiken

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2023-02-15

Den förra regeringen valde en eftergiftspolitik i Natoprocessen som har satt Sverige i ett sämre säkerhetspolitiskt läge. Under den nuvarande regeringen har situationen bara förvärrats. Nu måste Sverige visa på lugn och stabilitet, skriver Håkan Svenneling.

DEBATT. Svensk utrikes- och säkerhetspolitik har skadats av hur både den socialdemokratiska och moderatledda regeringen har hanterat Nato-processen.

I dag har Sveriges anseende internationellt, och inte minst i muslimska länder, kraftigt försämrats och nått en historiskt låg nivå. Det innebär att i dag är det säkerhetspolitiska hotet mot Sverige högre än på mycket länge.

Vi varnade tidigt för att Erdogan skulle ställa orimliga krav på Sverige, men dessa farhågor viftades bort. I stället valde dåvarande regeringen att sluta ett separat avtal med just Erdogans Turkiet.

De valde en eftergiftspolitik vars resultat vi nu tyvärr kan läsa av i ett försämrat säkerhetspolitiskt läge.

Anledningen till att Vänsterpartiet tidigt varnade för riskerna med gemensamma processer med Turkiet, var dels den negativa demokratiutvecklingen i Turkiet, dels Erdogans gisslandiplomati som varit återkommande i liknande Natosammanhang.

Det skedde exempelvis när Anders Fogh Rasmussen skulle väljas till generalsekreterare. Även då hade en Erdogan orimliga krav som inte är förenliga med en normalt fungerande rättsstat.

Hur kunde den dåvarande utrikesministern Ann Linde inte känna till detta? Hur kundes en hel säkerhetspolitisk analys utan att utreda detta närmare? Och hur kunde det leda till slutsatsen att en eftergiftspolitik var rätt strategi?

En mer seriös analys inför Nato-ansökan hade rimligtvis gett vid handen att Erdogan skulle sträva efter att stärka sin inrikespolitiska ställning, särskilt då Turkiet håller val i maj.

Att Erdogan vill göra populistiska utspel för en inhemsk publik var något regeringen borde noterat redan vid godkännandet av Anders Fogh Rasmussen.

Samma sakfrågor var då uppe i den processen, det vill säga situationen med kurderna och konflikter där Erdoğan kan framställa sig som försvarare av islam. Det var därmed redan innan ansökan uppenbart att eftergifter till Turkiet riskerade bara leda till ytterligare krav från Erdoğan.

Trots detta höll regeringen fast vid naiva förhoppningar om en snabb anslutningsprocess. Redan dagarna innan ansökan visade Turkiets president Erdogan att han inte skulle ge Sverige den smidiga process regeringen hade föreställt sig.

Det blev startskottet för det kanske största svenska diplomatiska misslyckande under efterkrigstiden. Under den nuvarande utrikesminister Tobias Billström har tyvärr situationen bara förvärrats.

Att exempelvis som statsminister Ulf Kristersson resa till Ankara och delta i presskonferenser med Erdogan utan att få någonting tillbaka framstår som olämpligt.

Erdogan använde i stället situationen bland annat till att kräva utlämning av enskild namngiven person.

Den svenske statsministerns tystnad vid detta övertramp gav Erdogan den uppvisning han ville ha. Det gynnade inte svenska intressen.

Att ständigt svara upp mot Erdogans utspel och utfall har gett honom blodad tand.

Läckta regeringsmejl har avslöjat hur Sverige gått Turkiet till mötes på 17 punkter. Bland annat hur Sverige drivit på för att Turkiet ska ingå i försvarsmaterielprojekt inom EU – någonting som saknar förankring i riksdagens utskott såväl som i EU-nämnden.

Mest anmärkningsvärt är räknesnurran över hur många kurder och oppositionella som Sverige utvisat till Turkiet. En kravlista som Turkiet ständigt ändrar och vars dagsnotering är 130 personer.

Sverige måste nu återgå till ett svenskt signum, trovärdig diplomati. Att utrikesminister Tobias Billström står i turkisk media och sprider felaktigheter om svensk terrorlagstiftning är oacceptabelt.

Därför har jag KU-anmält Billström. Hans uttalanden måste granskas. En svensk utrikesminister ska inte delta som Erdogans valarbetare i den turkiska valrörelsen. Nu måste det bli slut på eftergiftspolitiken.

På kort sikt är det viktigt att Sverige normaliserar relationerna med omvärlden och sänker det säkerhetshot som nu riktas mot Sverige. Ge inte Erdogan fler anledningar att göra fler utspel.

Visa på lugn och stabilitet. För Sveriges bästa.  


Håkan Svenneling, utrikespolitisk talesperson Vänsterpartiet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen
Nato