Sänk skatten på arbete - och förkorta arbetstiden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-03-28
Birger Schlaug: Vänsterns skattelinje är föråldrad och fördjupar den ekologiska krisen
Med förvånad min tycks såväl Reinfeldt som Löfven titta på siffrorna som berättar att arbetslösheten är cirka åtta procent i Sverige. I de flesta euroländer är det än värre.
Hur kan det komma sig att arbetslösheten är så stor? Självfallet bidrar lågkonjunktur, finanskris och eurokris till att vi har massarbetslöshet. Men huvudorsaken är en helt annan. Hon heter ”Spinning Jenny”. Hon var en spinnmaskin som uppfanns av James Hargreaves 1764. Med hjälp av maskinen gjorde en enda textilarbetare år 1815 lika mycket som två hundra gjort bara 40 år tidigare.
Så har det fortsatt. Vi har effektiviserat, rationaliserat, automatiserat, robotiserat och datoriserat allt mer. Miljard efter miljard, år efter år, har investerats för att rationalisera bort människan från produktionen. Det vore ju då märkligt om detta inte satte sina spår när det gäller sysselsättningen. Åtminstone så länge vi håller fast vid den femtioåriga tesen om att 40 timmars arbetsvecka skall ses som norm för heltid.
Vilket är skälet till att man räds sänkt arbetstid? Varför anpassar man inte normalarbetstiden till verkligheten? Jo, därför att välfärden bekostas av skatt på arbete. Närmare 60 procent av de totala skatteintäkterna kommer direkt från skatt på arbete. Främst inkomstskatter och så kallade arbetsgivaravgifter.
Hög skatt och avgift på just arbetstid innebär att skola, vård, omsorg, kultur, reparation och underhåll är hårdbeskattat. Det vill säga: sådant som utgör grundfundament i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle beskattas hårt. Medan energi, miljöbelastning, kapitalinkomster och ständigt nya konsumtionsvaror är lågbeskattat. Detta förstärker såväl sociala som ekologiska kriser.
Varför har det blivit så?
Vänstern är barnsligt förtjust i skatt på arbete och därmed på arbetstid. Förutom det djupt legitima skälet att vi bör betala skatt efter bärkraft så har förtjusningen sin grund i att arbetets värde ökar om varje arbetad timme är dyr. Av föråldrade ideologiska skäl förstärker man ett materialistiskt konsumtionssamhälle som inte är hållbart.
Högern uppfattar det som sympatiskt att man kan ersätta hundra anställda med några robotar så att ägarna slipper betala arbetsgivaravgifter och inkomstskatter för anställda. Ju mer man rationaliserar, desto mindre bidrar företagen med skatter till det vi kallar välfärdssamhälle. Detta är inte hållbart i längden.
Ska vi finansiera välfärden såväl som minska den materiella konsumtionen bör vi sänka skatten på arbete och ersätta denna med en bredare skattebas, för att tala politikerspråk. Låt näringslivet vara med och bekosta välfärdssamhället oavsett om man producerar med eller utan människor. Det kan ske – för att ta ett exempel – genom någon form av produktions- eller omsättningsskatt (som givetvis också kan omfatta den finansiella sektorn). Det intressanta är att en sådan inte skulle behöva vara speciellt hög för att ersätta statens inkomst från exempelvis arbetsgivaravgifterna.
Vidmakthåller arbetarrörelsen idén om hög skatt på just arbetstid så är man en del av problemet snarare än lösningen. Det är hög tid att ta debatt kring dessa frågor, för att steg för att steg för steg, land för land, övergå till såväl sänkt normalarbetstid som ett skattesystem som är anpassat till den utveckling som Jenny startade.
Om inte, kommer vi att springa runt i ett ekonomistiskt hjul som hålls i gång genom att vi, hur mycket vi än effektiviserar och rationaliserar, ständigt måste skapa mer arbete. Det är inte mycket till vision. Tvärtom: det är ett intellektuellt moras.
Birger Schlaug