Nya Sverige får mig att skämmas, politiker
Läkare: Vårdpersonal kan tvingas bli angivare i er iver att sparka nedåt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2022-10-23
DEBATT. Det går några dagar innan jag öppnar dokumentet som heter ”Tidöavtalet: Överenskommelse för Sverige”. Statsråden har hunnit presenteras och slottskonselj har har hållits.
När jag läst klart är det många formuleringar som gör mig illamående. Jag undrar var solidariteten och långsiktigheten tog vägen.
Jag frågar mig om vi som vårdpersonal ska bli angivare av papperslösa som söker vård, om papperslösa kommer ha rätt till vård, och om den nytillträdda kristdemokratiska sjukvårdsministern Acko Ankarberg är vårt sista hopp?
I Tidöavtalet står det att ”kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd”.
Som avslutning slänger man in att ”det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare”.
I en artikel i Dagens Medicin säger nytillträdda sjukvårdsministern Acko Ankarberg att hon har svårt att se att denna informationsplikt kommer gälla sjukvården.
I Tidöavtalet låter det snarare som att regeln är angivarverksamhet och att utredningen ska visa om undantag ska finnas för sjukvården.
Det går mer i linje med vad den nya migrationsministern Maria Malmer Stenergard är inne på i P1 morgon.
Hon säger att om man som papperslös har rätt till akut sjukvård så ska inte den sjukvårdspersonalen nödvändigtvis vara skyldig att anmäla. Men det ska alltså utredas.
Malmer Stenergard fortsätter strax med att säga att rätten som tillståndslösa har till olika förmåner ska begränsas till ett absolut minimum.
Jag har svårt att föreställa mig att jag ska informera Migrationsverket och Polismyndigheten om den nyförlösta mamman som jag rondar på min BB-avdelning. Det är en nästan lika ofattbar tanke som att inte erbjuda henne någon vård alls.
När jag läser vidare får jag en flashback till i somras när dåvarande moderata finansregionrådet i Stockholm Irene Svenonius gick ut med förslaget att de som är svenska medborgare eller har permanent uppehållstillstånd ska betala ur egen ficka när de har behov av tolk.
I Tidöavtalet står nämligen att ”rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster”.
Det verkar alltså som att även fast Irene Svenonius inte fick någon ministerpost i Ulf Kristerssons regering fick hon inflytande i sakpolitiken.
Ska jag möta kvinnor på min abortmottagning som jag inte kan förstå och som inte förstå mig för att världsklassig svensk vård inte kan erbjuda tolk? Det är patetiskt.
Jag läser vidare bland avtalets 62 sidor. Detta står om bristande vandel, alltså bristande uppförande eller levnadssätt:
”En utredning ska uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel.”
Men sen blir det värre. Med bristande vandel avses till exempel prostitution och missbruk.
Jag tänker att om vår nya sjukvårdsminister kan stå upp för att sjukvårdspersonal slipper bedriva angivarverksamhet och att tolkar finansieras till patienter som behöver så är det bra.
Men Tidöavtalet vittnar om en ny dimension av att sparka nedåt. Sparka på de på flykt, de som är offer för droger eller utsatta för människo- och sexhandel. Sparka på de som redan är på samhällets botten, stigmatiserade och utsatta.
Därför skäms jag för det nya Sverige.
Laura Björnström, ST-läkare gynekologi och förlossningsvård Södersjukhuset Stockholm
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.